lenalarssons

Jag har gjort världens fynd verkligen. Oj vilka läckerheter jag har hittat. Min kärlek och jag hat varit på marknad :) Jättemysigt har vi haft det...

Kul, kan en del kanske tycka... Själv tycker jag la att det är sådär! Tur att A är då duktig och sköter det så mycket bättre än jag, så att jag bara kan vara en hjälpande hand, för det är fasen inte enkelt. Huuu... Undrar hur det kommer att bli, om vi får ordning på´t. Hoppas hoppas hoppas :)


Men, anyway idag gjordes alltså våran första förstaste tömning :) Das resultat för Ni se en annan dag... Kanske ;)

Tänkte jag säga när jag började ett inläg tidigare idag med massor av bilder på huset, och självklart inne med. Jag laddade upp bild för bild men jag hann verkligen inte färdigt. Jag har städat hela jäkla dagen! Det suger vill jag lova, men nu är det skinande rent överallt och luktar ljuvligt i hela huset. Hi hi hi... Nu kan jag verkligen skriva "i hela huset med". Helt galet, vi har ett eget hus. Och jag älskar det! Synd bara att det var skitigt som f**n när vi flyttade in, och inte är helt klara med "hennes bit" än. Fingrarna blir helt svarta när man tar på saker, men nu är det mesta gjort. En del skit i källaren kvar, men ovanvåningen är klar. SKÖNT! I morgon skall jag jobba, första dagen sedan min sjukskrivning. Känns lite läskigt faktiskt... Har varit hemma riktigt LÄNGE nu känns det som... Men, det skall bli kul.

Kanske hinner skriva ett tidsinställt inlägg med, men lovar inget. Natti ♥

Alla mina fina läsare! Andreas och jag blev visst av med barnen så vi roar Oss med att skruva ihop en massa möbler till våran stora härliga altan. Massa påskmat åts det hos Mormor/Gammelmormor och sen åkte kärleken och jag till TORP och köpte grill. Ångestladdat för denna lilla själ som bara köpt klotgrill tidigare för 199 :-. Men men... Jäklar, vad här skall grillas :) Snygg, var den med så det blev lite pluss i kanten även från min sida ;)


Foto lånat från Elgiganten.

NU drar vi Oss iväg en sväng, bara min kärlek och jag... Göra sig i ordning lite först kanske? A är färdig för längesen, men jag är lite seg idag. Fjäderlätt i själen, vilket känns som jag är varannan dag numera... Stabilt? - not. Men men, just idag är allt bra och det suger jag in och njuter av till fullo ♥ Det har varit/är jobbigt med allt kaos, och alla förändringar som har varit runt mig/oss det sista, men jag gör allt jag kan för att återfå strukturen och bli jämn igen. Och det skall jag bli SNART, helst igår, men får nöja mig med snart. Nästa vecka börjar jag jobba igen, så då återgår ytterligare en aspekt till det normala. Sååå SKÖNT!  

Nej, nu har jag inte tid att sitta här... Vi skall ju ut på tripp :) Tjillevippen!

Slänger in en mysbild på 2/3 av MITT LIVS KÄRLEKAR ♥

Klicka HÄR för att komma dit!

Igår när Tilda var här och sov över så ville barnen premiärbada i bubbelpoolen. Efter att dom studsat i så fyllt hela jättekaret så ville dom typ bara bada i 10 minuter... Men men... Nu fick dom badat i alla fall :) MED badbraller och bikini på. Det är tydligen väääldigt viktigt när man är 10 år, även när man är syskon ;) 

Och jag skall strax gå ut på altanen och sätta mig en stund i aolen jag med. Jag har börjat läsa Mia Skäringers bok - Dyngkåt och hur helig som helst. En bok jag verkligen kan rekommendera! Shit, vad jag känner igen mig på många plan. Hon är verkligen fantastisk. Vackra begåvade kvinna! Hon har en fantastiskt härlig inställning till mycket tycker jag. Och även om livet självt...

Idag är verkligen en kanondag, det känner jag redan nu. Jag vaknade lätt i själen och trippade in i vårt fantastiska kök och drack mitt morgonkaffe. Efter att jag kört A till jobbet så tog jag fram Mammas underbara hemmagjorda müsli tillsammans med lite a-fil med hallonsmak och åt frukost nummer två. 

Och vet Ni vad dagens bästa är...? Förutom mitt fantastiska humör då... Mina älskade päron kommer hit idag :) JIPPI! Längtar efter Er tusen miljoner mycket, som min lilla kille brukade säga när han var liten kotte ♥

Gav Josefin Nilsson mig... Hon har kommenterat en bild på fejjan med dessa ord...

"Snygg så den hade rest sig om en va grabb ;)"

Josse, du är för sköööön! :)

Att dagen inte kunde bli värre, så jäklar i mig drog det igång ordentligt. Först glömmer jag ta med mig ICA-kortet (vi har inte hunnit få vårt andra kort än), och sen ringer en förtvivlad R och säger att han och hans storasyster Tilda (som skall sova här inatt) inte har kommit av tåget och det åkte förbi Vara. Tillsist kom det fram att de suttit med datorn och inte fått med sig alla saker, så dom fick hoppa på när dom hade hoppat av och då hann dom inte hoppa av igen innan dörrarna stängdes. Jag fattade inget eftersom deras Pappa hade sagt att han skulle ringa och säga vilket tåg de bokade och NÄR jag skulle hämta dom. Det hände dock inte så jag visste inte ens att dom var på väg, men alla glömmer ju någongång. Fick i alla fall sätta mig i bilen och köra till Vedum och hämta dom där. Ett litet ställe, mitt ute i ingenstans som jag aldrig varit i förut. Men fram kom jag, och ingen var gladare än barnen.

När vi sen kommer innanför dörren så pustar jag ut... NU har jag haft mitt idag! Trodde du va? sa måsen och sket mig i huvudet. Nej, inte egentligen, men jag skulle göra "Ninni" till en övertrött liten tjeja och häller då ut paketet med vällingpulver över hela kökgolvet. Andas Lena, andas... Jag försöker ju för faan! skriker jag nästan åt mig själv medan frustrationen håller på att driva mig till vansinne. Men sen tänker jag... Jäkel, vilken BRA dag det kommer bli i morgon när jag haft all skit idag. Och jäklar vad gott det luktar i huset när jag tvingades jaga runt med moppen... Mmm. Så där... NU har jag klagat slut för idag :) Natti!

Solen lyser underbart utanför fönstret här hemma, men jag orkar inte gå utanför dörren. Har sovit, sovit och åter sovit. Drömmarna har varit vidriga! Idag är ingen bra dag alls, trots att kroppen mår helt OK. Träningsvärk och lite ont i lederna, men annars känns kroppen rätt intakt. Men ibland hänger kroppen och själen ihop dåligt... Känner mig ledsen, liten och ynklig! Idag hade jag bara velat krypa upp i Mammas och Pappas knä och ligga där tills jag somnade på nytt...

Är något som måste inhandlas till detta hushållet. Vi har gjort Oss av med allt vårat gamla, och tänker köpa nytt och fräscht. Exakt vilket det blir är inte bestämt men vi är överrens om vad vi vill ha för stil på det i alla fall. Det lutar åt fyrkantiga tallrikar och assitter från IKEA.

Får se vilka som för följa med Oss hem när vi åker dit. Men det får bli först när jag blir av med mitt ryggläge. Inget IKEA än på några dagar! Känner mig lite piggare idag dock och det glädjer mig :) 

Millis tyckte att hennes vita väggar i hennes nya rum var lite trista tror jag. Så hon valde att sätta lite färg på tillvaron. Vi var kanske inte lika nöjda över resultatet, men som tur är så har vi inte hunnit göra nytt i hennes rum än, men ändå... Här försöker hon skamset att få bort färgen, men allt gick inte bort. Resten får sitta tills vi gör om hennes rum. Men det ligger inte överst på prilistan. Nedrans unge... Tur att du är så jäkla söt att man knappt kan bli arg på dig!

Ont som fasen har jag nu, och kan knappt stå upprätt. Andreas har beordrat sängläge nu, för igår var jag alldeles för aktiv. Det får jag äta upp idag, och det spränger och krampar rejält. Jag som hade tänkt gå tillbaka och jobba kanske på tisdag eller onsdag i alla fall. Jag antar att jag helt enkelt får vila sjukskrivningen ut, för detta går inte. Jag måste bli bra, och idag har jag varit grinfärdig av smärta flera gånger :(

*Lite vissen...*

Gick som en dans :) Fasen vad underbart det känns! VÅRT HEM ♥ Jag är så galet lycklig just nu att jag nästan skäms. Kärlek till Er och TACK än en gång för alla tankar, kommentarer, telefonsamtal osv. Jag värderar det oerhört! Känner verkligen att det går åt rätt väg med mig nu och idag har jag kunnat göra en hel del. Ja, egentligen borde jag ligga och vila, men det är sååå SVÅRT när man flyttar. 

Vi har i alla fall haft världens bästa här och hjälpt Oss! Ni vet vilka Ni är... Utan Er hade det aldrig gått ♥

Igår så kommer mina kottar in till mig och säger att någon (man/kvinna minns jag inte?) har kommit med ett paket till mig. Och att dom tror att någon har skickat blommor. Jag öppnade paketet och där i finns en helt fantastiskt stor och vacker bukett. Jag undrade vem som hade skickat dessa vackra, men strax därpå ser jag ett litet kort... Mina fantastiska kollegor... Ringde upp min chef med tårar i halsen... Blev så obesskrivligt glad, att jag knappt finner ord!

Idag så blir Andreas och jag stolta ägare till vårat älskade hus ♥ Som vi har längtat, och nu är dagen med stort D äntligen här. Önskade att jag kunde vara lite piggare bara så jag kunde hjälpa till mer. Men inte så mycket att göra åt det. Millis har fått öroninflammation mittt upp i allt med. Det rinner en massa vax ur ena örat och stackarn vill att jag skall sätta plåster på örat så det blir bra igen :( Hoppas att lite penicillin gör susen så att hon snart är på benen igen. För det har varit en mycket ledsen tjej inatt. Och även idag går hon med handen för örat :( Kärlek till Er ♥

Omplanering i schemat gjordes alltså, sedan ledde A in mig i duchen för att försöka duscha mig. Väl därinne svartnade det för mina ögon och jag föll ihop. A fick bära ut mig till rummet igen och då piggnade jag till lite. Sköterskorna tog tillsammans med A bort min nagelack för att kunna hålla koll på syresättningen, så inte mina naglar blev blåa. Sedan blev jag avtorkad och på med "snyggkläderna", innan rullades jag iväg i min säng för att opereras. Andreas var vid min sida hela tiden fram tills dess vi kom till OP-salen. Då fick han inte följa med längre. Det var hemskt att se hjälplösheten, rädslan och smärtan i hans ögon över att han inte kunde hela mig. Men i mina ögon kunde han inte vara ett större stöd än han var. Utan honom är jag halv. Min hjälte, som jag skall älska till dagen jag tar mitt sista andetag ♥

Väl inne i operationssalen så minns jag inte så mycket. Jag minns att damen som pratade med mig hade en skylt på sig som det stod avdelningschef på, och att hon sa att det var hon som skulle vara med och ansvara under hela förloppet. Sedan var det även flera sjuksköterskor och undersköterskor som hälsade och tod i hand. Till sist kom kirurgen som jag pratade med på avdelningen och berättade ytterligare hur han skulle genomföra ingreppet. Strax därefter så satte dom syrgasen över min näsa och mun, innan de gav mig sprutan som gjorde att allt blev svart, och jag försvann in i dimman.

Dom tippade mig upp och ner i någon ställning och fyllde sedan upp hela buken med luft som en stor ballong så att dom kunde se in i mig ordentligt. Därefter gjorde dom två snitt, ett vid naveln och ett strax ovanför blygdbenet. Dom upptäckte lyckligtvis att min äggstock, samt äggledare var intakta, så dom slapp att opererabort dom. Däremot så hade jag fått en stor cysta på äggstocken som hade spruckit och kapslat in sig självt vid sin stjälk vid livmodern som gör att blodkärlen strämer av blodkärlen. Detta ledde till att massa blod och vätska hamnade i buken, istället för att rinna ut av sig självt. Dom lyckades att få bort 6 dl blod, men eftersom det hade legat där ett tag och koagulerat så var det svårt för doktorerna att få bort allt.  

Stackars Andreas satt och väntade och väntade, som på nålar och lyssnade efter alla steg utanför dörren i hopp om att dom skulle komma och berätta hur operationen hade gått. Dom sa att dom skulle komma runt 17, men jag vaknade inte förrän vid 19-tiden. Stackars min underbara älskling! Jag hörde efter en stund hur någon kom rusande i korridoren och sedan ser jag min man komma i en väldans fart med andan i halsen. Mannen i mitt liv kommer springande emot mig, och vad jag såg i hans ögon då kommer jag aldrig att glömma, så länge jag lever. Jag vet att jag aldrig någonsin behöver tvivla på hans kärlek för mig. Jag önskar bara att han slapp gå igenom det hemska. För trots att det var fruktansvärt för mig, så var det nog än värre för honom, att sitta vid sidan av och inte kunna hjälpa mig.

Dagarna efter operationen går upp och ner... Jag har haft olidliga smärtor och trots olika smärtstillande, deklofenac, morfin och stesolid, så har jag skrikit hysteriskt av smärtor och hela kroppen har krampat på mig. Flertaletalet gånger har jag även kippat efter luft då hela bröstkorgen krampat och jag inte kunnat få fram ett ljud. Jag har heller inte kunnat kissa efter operationen så dom har fått satt kateter och tappat mig de första dygnen. Jag trodde aldrig att man kunde bli så lycklig av att se kiss, som när jag lyckades kissa första gången. Andreas stod och hejjade varje gång, baddade min panna och berättade hur duktig jag var. Spolade i handfatetet och satte en pall under mina fötter för att underlätta. Och efter ungefär 30:e försöket så kom det några droppar och då grät vi nästan bägge två. Det var ett tecken på att det gick framåt och att vi kanske inte behövde vänta allt för länge innan vi fick åka hem till barnen igen. Andreas var hemma vid ett tillfälle och hämtade dom på dagis och fritids och satte sig ner och pratade med dom om vad som pågick. Dom stackrarna fattade ju ingenting, men det gjorde dom gott ändå att han åkte hem en stund. Sedan hände en akutsituation på sjukhuset med mig som gjorde att han fick kasta sig iväg igen, så detta har tärt på Oss allihopa. 

Läkeprocessen är lång, men jag känner ändå att jag kommit en liten bit på väg. Jag kan inte ta mig ur sängen allt för mycket, men har ändå varit uppe något. På grund utav att jag gått med detta så länge så försvårade det arbetet för kirurgerna med att få bort allt blod bland annat. Det gör att läkprocessen tar längre tid än annars. Med tanke på att dom hade mig upp och ner också och tryckte in så mycket luft i mig, så har jag väldigt väldigt ont i mina muskler och leder. Det känns som om dom skall sprängas inifrån på mig, men det blir bättre och bättre för var dag som går. I minst en vecka kommer jag att ha ont i alla fall. Och jag är sjukskriven i 10 dagar än så länge. Men jag hoppas att jag kan komma tillbaka snart. Såret läker sig jättefint, men det är insidan som är det värsta, och alla muskler som krampar. Jag har ju problem med musklerna och spänningar i vanliga fall, men att gå med konstant kramp är hemskt, rent ut sagt.

Detta inlägget har fått sparats om x antal gånger, och skrivits i etapper. Men det är en liten sammanfattning i alla fall. Jag skriver mer när jag orkar... TACK än en gång för att Ni finns för min familj och mig ♥

Vilket jag har full förtåelse för. Är djupt tacksam över att ha så många som älskar, bryr sig och tänker på mig just nu. Dessvärre är jag alldeles för svag för att klara av att svara på alla meddelande och kommentarer. Men jag uppskattar dom inte mindre för det... Det lovar jag! Jag skall försöka summera det hela lite för Er så att i alla fall några frågor blir besvarade. 

För cirka en vecka sedan började jag få rejält ont i magen, men inte värre än att det gick att uthörda med ipren. På lördagen blev det dock värre och jag kund inte resa mig ur sängen. Men efter några timmars sömn och en massa smärtstillande så kände jag mig bättre igen. På söndagen var jag väldigt svullen i magen och öm, men inte alls sådanna värkar jag hade haft tidigare. För de kändes precis som förlossningsvärkar. I måndags så stod jag på toaletten för att göra mig i ordning inför jobbet när det helt plötsligt känns som om någonting brister i mig. Jag får så ont att jag nästan svimmar, men lyckas att ta mig ner för trappan för att ropa på min svärmor. Hon säger då till mig att vi måste ringa in, vilket vi gör. Det kändes som världes längsta samtal, även om kön kanske bara var en kvart-20 minuter. Dom sa att vi skulle åka till Lidköpings lassarett om vi trodde vi behövde ultraljud och dyl, så Andreas fick snabbt komma hem från jobbet och köra mig till Lidköping. Stackars kottarna fattade ingenting, men Åsa tog dom till skola och dagis. 

Väl i Lidköping så fick vi komma till akuten direkt, och efter ultraljud med extra konsultationer av doktorer så blev det en akutinläggning och opertion direkt. Dom trodde att min äggstock och äggledare hade vridit sig, så dom fick ändra om i schemat så dom kunde ta bort den snabbt.

NU pallar jag inte att skriva mer så jag återkommer när jag har sovit några timmar till. Men än en gång... STORT TACK för att Ni finns!

Vi ligger kvar på sjukhuset och jag har fortfarande ont som fasen. Det som har hänt är att en cysta hat spruckit i livmodern och börjat blöda i buken på mig. Dom fick bort 6 dl blod med en del är kvar och gör ont. Som tur är så kunde dom behålla bägge äggstockarna. Dom sa först att dom kanske behövde operera bort en men både är kvar och vi kan fortfarande få barn om vi vill. Dom har blåst upp mig innefrån och hållt mig upp och ner för att få bort allt blod så jag har en sprängande smärta i revbenen, bröstkorgen och axlarna. Jag har svårt att andas och kan inte kissa än. Känns stört att behöva bli tappad på sitt eget kiss, men det går inte än tyvärr och dom vet inte när det kommer släppa. Bara inatt jar dom tömt mig på 1,6 liter pink. Mumma va? Magen har jag fortfarande rejält ont i trots att jag får en massa smärtstillande och morfin. Hoppas innerligt att vi snart kan få komma hem till kottarna, men pinkeriet måste komma igång först och smärtan släppa lite till. TACK FÖR ALL OMTANKE! Alla fina tankar, samtal, meddelanden och kommentarer. Det värmer oerhört mycket <3

Ligger på sjukhuset i Lidköping. Min underbara man finns vid min sida. I morse blev det akutinläggning och operation för min del. Återkommer mer under morgondagen för nu orkar jag inte. A får snart en säng, för han stannar hos mig inatt.

Men idag känner jag mig rätt tom på ord... Veckan kommer vara fullspäckad med jobb och annat... Vet Ni vad? - Om fem dagar så ligger vi i våra sängar i vårat hus :) Weeeiiiii ♥

Idag gör Milla sin sista dag på inskolningen och idag har hon varit själv hela tiden, utan första kvarten. Hon är så duktig min lilla tjejja och det är så fantastiskt att se henne. Så modig! Hon vågar vara sig själv och vågar vara nyfiken på livet. Min lilla STOLTHET ♥ Det är minsann sant det hon säger, att hon är en stor tjej. Men hon kommer i alla fall fall alltid vara MIN lilla bebis ♥

Det finns inte så mycket mer att säga, förutom att jag fullkomligen älskar det. Jag känner att jag mer och mer går ifrån min lantliga stil, även om massor finns kvar och skall vara kvar. Går ifrån är egentligen fel ord, men jag blandar gärna in mer ruffig inredning och tar in mer stilrena och industrella inslag för att göra den ännu mer personlig. När jag fann detta reportage i Sköna Hem, blev jag hopplöst förälskad på stört. Denna stil vill jag ha hemma. Fast bara i stora drag då... Jag gillar exempelvis inte alla böckerna. som i mina ögon ligger och skräpar, utan att bilda någon helhet. Det tycker jag bara ser rörigt och pråligt ut, så dom skulle få pysa direkt. Fläkten skulle bytas ut mot en som går mer åt i vintage-hållet, gärna i slitet turkost eller mintgrönt... Och lite annat pill ;) Som all röra på bordet... Det gör mig bara förvirrad. Men annars så... Löv it! Jag får ju inte välja helt själv hemma nu, men i bloggen så. Och inredningsdrömmar och sprudlande idéer till 1000 är det inte ont om :)

Vi är ju vara fyra individer i vårat hem och även fyra viljor. Jag älskar ju att inreda, men när vi nu skall inreda vårt nya hem så skulle jag verkligen vilja att alla får säga sitt, även inredningsmässigt. Jag vill exempelvis att Andreas och min stil blandas så vi bägge blir nöjda. Men även att barnen får säga sitt. Till Raz så hittade jag denna underbara fondvägg, som jag tycker är grymt cool. Inte helt rätt och slätt min stil, men det är ju heller inte mitt rum. Och jag tycker det är grym! Tror att den skulle göra sig riktigt bra i hans rum. Får höra vad han tycker om saken med bara :)  

8 dagar är det kvar nu fram tills dess att vi får vårat älskade hus ♥ Just nu bor vi hos svärisarna. Första dagen mådde jag inge bra alls. Det tär på en att leva i lådor och inte ha några av sina grejer tillgängliga. Första dagen kunde jag inte ens kunde hitta mina trosor. Då ville jag bara grina! Men nu har det gått några dagar, vi har fått några garderober att ha kläder i och har strukturerat upp vardagen lite. Så nu ser jag vår situation på ett helt annat sätt. Nu ser jag det för vad det är. Ett vackert hem fyllt av kärlek och glädje. Vi har det finfint, även om jag längtar tills jag får vårat eget. Nu känns allt bra igen. Och att jag har berikats med världens underbaraste svärisar underlättar ju en del med ♥ 

Finns det något i naturen som man blir så glad av som när de första snödropparna tittar fram? - Tror inte det! Jag blir i alla fall lycklig bara jag tittar på dom. Fast nu börjar dom redan vissna... Så nu kan vi minsann konstatera att våren är här ♥ UNDERBART!

Igår så gick Milla till dagis med present till fröknarna, en mörk fin sliten trälykta med vitbets och shalusier vid två utav sidorna, så man kan välja hur mycket ljus man vill släppa ut. Till det gav hon även en rosa blomma och rosa servetter och ett fint gammaldags kort. Servetterna skulle dom ha i fall dom skulle fika sörrni ;) Och att det var i rosa allt. Det var mycket viktigt :) Fröknarna blev jätteglada och jag har lovat en av dom att vi skall komma och hälsa på hemma hos henne, för hon tycker så mycket om Milla ♥ 

Så inatt gjorde hon alltså sin sista natt på Fyren, nattis. Det känns som en milstolpe även där, och när jag hämtade upp henne idag så gjorde jag det för sista gången. Sedan rattade vi vidare mot Vara. Idag var hennes första inskolningsdag på nya förskolan. Hon kommer att gå på Sörgården och det känns jättebra! Milla stövlade in som hon aldrig gjort annat... "Hej, jag heter Milla. Är det här mina nya barn här...?!" Söta, underbara unge! Allt gick kanon verkligen, och i morgon kommer vi nog bara att vara där ett par timmar, så lämnar vi henne ett par sedan. Tror hon klarar det finfint, för hon tittade knappt åt Oss idag utan hittade kompisar direkt. Underbart att se ♥

När vi kom hem packade vi upp innan vi hämtade upp storebror på skolan :) När vi kom tillbaka herrgården så togs hjälmen på och Milla bestämde sig för att lära sig cykla :) Första primäråket på nya stora cykeln. Lite svårt till en början, men sen gick det som en dans. Duktiga tjejjan! Lite svårt att hålla isär vad som gäller när man trampar bak, respektiva fram dock. Men det gick det med tillslut :)

Är det några materiella ting som jag verkligen skulle vilja ha i mitt hem, så är det stolar och pallar från TOLIX, som bland annat finns att köpa hos Svenssons i Lammhult. Dessvärre så kostar de ju en förmågenhet, så det får stanna vid just drömmar. Känns inte direkt berättigat att köpa en stol eller en pall för nästan 3000 när det finns så många som har det svårt i världen. Skulle jag däremot bli miljonär någon gång i mitt liv, så skall dessa två få flytta in hos mig. Fast jag måste nog skänka en rejäl slant till välgörenhet först i så fall... Men ack så fina, så drömma kan man väl få göra?! Det skall man aldrig sluta med...

På kvällen den 3 april så föddes Rasmus lillebror. Jag hade drömt på natten att bebisen skulle komma, så på morgonen bad jag R att sätta på telefonen och kolla om han inte hade fått något SMS från sin Pappa. Och visst fasen hade han det. Mina drömmar är läskigt sanna vanligtvis, och så var det även denna gång. När han såg att det var en lillebror så hoppade han högt och skrek YES! Jag sa att han skulle ringa upp sin Pappa, men då blev han helt plötsligt lite blyg och visste inte vad han skulle säga sa han. Jag sa då att han kunde fråga vad killen skulle heta, och det gjorde han. Det var ännu inte bestämt, men R sa att han ville att han skulle heta BART. Vi har ännu inte hört vad den lille skall heta, men så länge Rasmus får bestämma så är namnvalet redan klart. Han har en lillebror som heter Bart! Sötgöte ♥ Tänk att vi kunde skapa någon så perfekt som honom. Helt fantastiskt... ♥ Livet är verkligen en gåva. Och nu har det fötts ännu ett liv. Oavsett om det blir en Bart eller inte, så önskar vi honom lycka, gladje och hälsa. Massa GRATTIS från Oss!

Kikade in på bloggen Fembarnsmamman, i och med att hon blev vinnare i en tävling som jag var med och tävlade i. Och när jag spanat runt ett tag så fick jag sådanna lyckokänslor inom mig. En stor familj, med fem fina ungar, massa pyssel, bus och en underbar blogg med massor av inspirerande bilder. Jag lånar ett gäng, gör ett inspirationscollage och lägger adressen i favoritmenyn. Där kommer jag definitivt att kika in igen :)

Snart så skall vi bege Oss hem igen efter ett par dagar i Uddevalla hos päronen ♥ Millis och jag har precis prövat att studsa lite till Paulo Robertos träningspass-tjosan. Efter att jag fick förfrågan om jag är gravid häromdagen så har jag inte kunnat släppa det. Vikten är känslig för mig, och jag har ont av när människor kommenterar den. Just nu tränar jag ingenting, men när den "friska" delen av mig tittar på min kropp, så ser jag ändå att jag inte alls blivit tjock. Visst, jag har gått upp ett par kilo och har aldrig vägt så mycket "ogravid", men 57-58 kilo är minsann inte mycket för det. Så jag skall verkligen försöka släppa detta nu, och skita i vad folk tror. När jag blir sån här, så brukar jag ta fram mina bilder från tiden jag var sjuk och vägde 44 kilo. Och då blir allt helt uppenbart för mig, även om jag inte alltid kan hålla tankarna stadigt så länge. Men det finns ingenting som är värt att må som jag gjorde då. Jag var ett ras som knappt kunde stå upprätt för jag var så undernärd. Då tar jag hellre något extra kilo, trots att jag har svårt för det. Så det så... Men trots att jag vet det, så är det jäkla svårt att slå bort dom dumma tankarna ibland. Speciellt när man får sådana kommentarer. Jag vet ju att ingen menar nåt illa, men det sätter sig styggt. 

Endast 16 år gammal, och redan helt outstanding. Denna vackra lilla begåvning kommer att gå långt... Det är jag övertygad om. Och svensk är han med. Det gillar vi :) Ulrik Munter med Boy´s don´t cry. 

Intressant vetande va? - Nej, inte speciellt förstår jag, men jag hade lite brist på fantasi på min rubrik. Igår så somnade jag sent. Alldeles för sent... Och Millis gick upp med sin mormor idag morse så jag sov till 12:30 (!!!). Inte bra alls, för det betyder att Lena vänt på dygnet ännu en gång, och kommer att ha gubbsvårt att somna ikväll. Och söndag den 3 april = samling klockan 07:00 (okristligt tidigt på en söndagmorgon) för att Raz skall spela cup i Grästorp. Skall bli himla kul att se honom! Första cupen med nya laget. Önskade att A var hemma med, men han kommer tyvärr inte tillbaka förrän söndag eftermiddag/kväll. Och likså mina svärisar, fast dom är i Tyskland i stället. 

Min söta svärmor ringde mig igår och sa att dom hade kommit fram välbehållna, men att hon var tvungen att ringa och höra hur det var med kottarna, för att hon saknade dom så redan. Gulle ♥ Det kommer nog gå finfint att bo hos dom i två veckor :) Eller ja, 13 dagar... För sen får vi vårat HUS ♥ Har jag sagt att jag längtar eller? ;)

Jag har varit så hysteriskt trött i och med att det är så mycket runt Oss nu. Detta ledde till att jag slocknade rätt av i eftermiddags. Pang, sa det och sen vaknade jag 1 ½ timma senare. Så nu när klockan är 00:00 sitter jag vaken och har gott mycket pirr i kroppen. Sova, vad är det? Men, jag kan ju passa på att visa mitt nya fina blåa "nallelack", som min lilla skönhet skulle uttryckt det. Grymt läckert måste jag säga. Detta gillar vi skarpt ;)

Idag så tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av en liten prell så jäkla mycket jag har slitit med lägenheterna och annat det sista. Och när denna skönheten uppenbarade sig framför mig, bönade och bad mig att få följa med så kunde jag inte motstå. Så "Lena" är den, och den sitter som ett smäck på min tass ♥ Äntligen fann jag det jag länge letat efter ♥

I alla fall på snabbvisit :) Idag så vaknade jag hemma hos mina föräldrar... Igår så låste vi lägenheten i Vara för sista gången. Nu har vi bockat av flera milstolpar känner jag. Igår var jag så hysteriskt trött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Kämpade med lägenheten  hela dagen/kvällen. A är i Danmark och spelar fotboll, så gårdagen var inte den lättaste dagen direkt. Ensam har jag ju varit förr som många säkert redan vet, men att köra en massa flyttlass och flyttstäda tillsammans med två uttråkade barn... Jam det var riktigt tufft. Sedan hade Raz fotbollsträning med, men det gick. På kvällskvisten så ringde jag dock T (A:s bror) för då hade jag "lust" att lägga mig ner och grina. Han kom med lite mer flyttlådor och hjälpte mig att köra ytterligare ett lass. Så himla snällt! Men nu är det äntligen klart, och ingen är nog gladare än jag. 

Idag så har jag varit på banken och avslutat min bostadsaffär med köparna. Nu bor det nya människor i "min lägenhet", men det känns faktiskt bra. Jag är färdig där, och nu är mitt liv tillsammans med min familj i Vara ♥ Blev alldeles varm i hjärtat igår. R var så lycklig, och så utbrister han...

"Mamma, det känns verkligen som om dom lever mer här i Vara. Alla har så kul, och är så fulla av liv."

Min lilla poet... Han kommer bli något stort! Nu är vi hemma hos Mami och Papi. Har varit på avtackning, och nu sitter jag och gäser efter att ha svullat en halv pizza. Fick förfrågan igår om jag hade något i min mage...?! Så jag kan ju stilla Er nyfikenhet om Ni är fler som undrar... NEJ, JAG ÄR INTE GRAVID! Jag har väl kanske gått upp något kilo, men jisses. När 17 skulle jag hinna träna? Så jäkla illa kan det väl inte vara... Vi har inga planer på att plantera ett frö i mig nu heller... Jag trivs med mitt jobb, och jag vill allt fortsätta med det jag gör ett tag till. Jag får gosa med alla andra små bebbar som ploppar upp i våran närhet :) Just nu väntar vi på en liten som förhoppningsvis tittar ut inom kort. Behöver inte säga vem, men Raz går och kollar sin mobil och väntar på ett samtal ;)