Men jag måste tänka på mig med, och inte ta några onödiga risker. Vare sig det finns ett öde eller ej, så har människan alltid ett val. Att stå emot eller ge efter, att glömma och förlåta, eller acceptera och gå vidare... Att välja vilka människor man vill ha i sin närhet, och vilka som är bäst att ha på avstånd. Om en vän sviker en gång, så kan väl denna lika gärna svika igen, eller?! Vad är det som skulle vara annorlunda den här gången?? Tiden läker alla sår?? Man mognar med åren?? Alla kan göra misstag?? Det var inte min mening att göra så osv... Det finns en mängd olika formuleringar och klyschor. Men saken är den att jag inte vet om jag tror på att människor verkligen förändrar sig. Jag har i alla fall inte sett så mycket av det. Visst, man kan utvecklas på flera olika vis. Men kan man verkligen förändras?? Ja du, det är den stora frågan. Men så länge jag inte har svaret på denna frågan, så tror jag att det är bäst att vi håller Oss ifrån varandra. Kanske i ett annat liv eller så... ?? Mitt liv känns för första gången på länge riktigt riktigt bra. Gud vet hur saknad du har varit, och ännu är ibland, men jag tror att det förflutna är bäst att lämna just där det hör hemma... I det förflutna. Min vän var du verkligen och du betydde så mycket för mig, men sen gick något så fel och vi valde olika vägar i livet. Önskar dig all lycka i världen, trots att allt blev så galet. Undrar varför allt blev som det blev... Men vissa frågor är kanske bäst att lämna obesvarade??