Så är jag hemma i vårt hus, kallsvettas som en hel antilop, har feber, migrän, en hals från helvetet och och en hjärna och ett nylle fullt i snor. Så jag är sjukskriven...:( Och nu kommer min officiella sjukskrivning från bloggen med. Jag fixar inte ens att ha datorn i knät, så jag får återkomma när jag är bättre. I morgon blir det VC för min del... VårdCentralen alltså, inte dass. Fast det stavas visst WC. Ja ja... Kommer tillbaka när jag är människa igen ♥

En bloggvän till mig, skrev dessa underbart fina ord till mig, som hon publiserade på sin blogg. Själv blev jag så rörd så att tårarna rann. Fina ord som värmde enda in i djupaste hjärteroten ♥ TACK för att DU finns, du underbara människa!

"Du är speciell... och du vet vem du är..
Även om jag är sjuk med feber & trötthet & allt annat,
så är jag dagligen (nästan) inne & gluttar hos en fantastiskt underbart
charmig ensamstående morsa, men du är helt fantastisk.

Jag blir GLAD av att kika in hos dig, du ger mig ett leende
på mina läppar, en glimt av något svårbeskrivbart,
men det du har på din blogg påverkar mig så mycket,
jag har inte lust att gå ut med vem du är, men jag längtar
efter fortsättningen av allt.

Om någon är bra på att fota - då är det du *höna pöna*!
Vi har aldrig träffats, vi har aldrig pratats vid,
men ändå känns det som om jag känner dig, du ger mig härliga vibbar,
jag blir glad av att följa dig & din familj,
jag blir glad att få kommentera & jag kan inte låta bli.

Och du är en skithärlig person, fortsätt med det du gör,
du gör det så himla bra!

Du är värd allt i livet som är gott, såsom sockervadd,
sommarängar, ett vackert boende en underbar man
två ystra barn.

Men framförallt så ska du vara oerhört stolt över
den goa människa du är..

Jag blir ympad - av att ha fått tillfälle att kika
innanför din gardin - önskar bara dig
och dina kära det bästa!

Du är underbar - låt ingen forma
dig till något du vantrivs med
du är så jäkla bra som du är!

Många kramar!

(ville skriva detta - ibland blir man berörd av andra
så är det bara & när jag som nu inte är riktigt kry
så betyder det ändå mer att få läsa andras berättelser)

Denna kvinnan går bara framåt - visst motstånd
och hinder, men med din vilja tar du dig över det!"

Igår kväll så hände något i mig igen, jag fick samma hemska smärta som sist och det kändes som om något brast i mig... Andreas fick hämta Ipren till mig, och jag låg där och andades som om jag hade värkar. Efter en stund så släppte det såpass att jag kunde somna i alla fall, men det är inte bra än. Jag är livrädd att samma sak har hänt igen. Jag ser gravid ut! Är rejält svullen i magen även idag och är öm och "obehaglig". Det får bara inte hända igen! Men om det fanns fler cystor i mig, så borde dom väl ha tagit bort alla, inte bara den som blödde, eller?!

Kära gode gud, låt detta bara vara något annat och att jag får vara bra nu. Vill inte genomgå ytterligare en sån hemsk operation :(

Ont som fasen har jag nu, och kan knappt stå upprätt. Andreas har beordrat sängläge nu, för igår var jag alldeles för aktiv. Det får jag äta upp idag, och det spränger och krampar rejält. Jag som hade tänkt gå tillbaka och jobba kanske på tisdag eller onsdag i alla fall. Jag antar att jag helt enkelt får vila sjukskrivningen ut, för detta går inte. Jag måste bli bra, och idag har jag varit grinfärdig av smärta flera gånger :(

*Lite vissen...*

Igår så kommer mina kottar in till mig och säger att någon (man/kvinna minns jag inte?) har kommit med ett paket till mig. Och att dom tror att någon har skickat blommor. Jag öppnade paketet och där i finns en helt fantastiskt stor och vacker bukett. Jag undrade vem som hade skickat dessa vackra, men strax därpå ser jag ett litet kort... Mina fantastiska kollegor... Ringde upp min chef med tårar i halsen... Blev så obesskrivligt glad, att jag knappt finner ord!

Omplanering i schemat gjordes alltså, sedan ledde A in mig i duchen för att försöka duscha mig. Väl därinne svartnade det för mina ögon och jag föll ihop. A fick bära ut mig till rummet igen och då piggnade jag till lite. Sköterskorna tog tillsammans med A bort min nagelack för att kunna hålla koll på syresättningen, så inte mina naglar blev blåa. Sedan blev jag avtorkad och på med "snyggkläderna", innan rullades jag iväg i min säng för att opereras. Andreas var vid min sida hela tiden fram tills dess vi kom till OP-salen. Då fick han inte följa med längre. Det var hemskt att se hjälplösheten, rädslan och smärtan i hans ögon över att han inte kunde hela mig. Men i mina ögon kunde han inte vara ett större stöd än han var. Utan honom är jag halv. Min hjälte, som jag skall älska till dagen jag tar mitt sista andetag ♥

Väl inne i operationssalen så minns jag inte så mycket. Jag minns att damen som pratade med mig hade en skylt på sig som det stod avdelningschef på, och att hon sa att det var hon som skulle vara med och ansvara under hela förloppet. Sedan var det även flera sjuksköterskor och undersköterskor som hälsade och tod i hand. Till sist kom kirurgen som jag pratade med på avdelningen och berättade ytterligare hur han skulle genomföra ingreppet. Strax därefter så satte dom syrgasen över min näsa och mun, innan de gav mig sprutan som gjorde att allt blev svart, och jag försvann in i dimman.

Dom tippade mig upp och ner i någon ställning och fyllde sedan upp hela buken med luft som en stor ballong så att dom kunde se in i mig ordentligt. Därefter gjorde dom två snitt, ett vid naveln och ett strax ovanför blygdbenet. Dom upptäckte lyckligtvis att min äggstock, samt äggledare var intakta, så dom slapp att opererabort dom. Däremot så hade jag fått en stor cysta på äggstocken som hade spruckit och kapslat in sig självt vid sin stjälk vid livmodern som gör att blodkärlen strämer av blodkärlen. Detta ledde till att massa blod och vätska hamnade i buken, istället för att rinna ut av sig självt. Dom lyckades att få bort 6 dl blod, men eftersom det hade legat där ett tag och koagulerat så var det svårt för doktorerna att få bort allt.  

Stackars Andreas satt och väntade och väntade, som på nålar och lyssnade efter alla steg utanför dörren i hopp om att dom skulle komma och berätta hur operationen hade gått. Dom sa att dom skulle komma runt 17, men jag vaknade inte förrän vid 19-tiden. Stackars min underbara älskling! Jag hörde efter en stund hur någon kom rusande i korridoren och sedan ser jag min man komma i en väldans fart med andan i halsen. Mannen i mitt liv kommer springande emot mig, och vad jag såg i hans ögon då kommer jag aldrig att glömma, så länge jag lever. Jag vet att jag aldrig någonsin behöver tvivla på hans kärlek för mig. Jag önskar bara att han slapp gå igenom det hemska. För trots att det var fruktansvärt för mig, så var det nog än värre för honom, att sitta vid sidan av och inte kunna hjälpa mig.

Dagarna efter operationen går upp och ner... Jag har haft olidliga smärtor och trots olika smärtstillande, deklofenac, morfin och stesolid, så har jag skrikit hysteriskt av smärtor och hela kroppen har krampat på mig. Flertaletalet gånger har jag även kippat efter luft då hela bröstkorgen krampat och jag inte kunnat få fram ett ljud. Jag har heller inte kunnat kissa efter operationen så dom har fått satt kateter och tappat mig de första dygnen. Jag trodde aldrig att man kunde bli så lycklig av att se kiss, som när jag lyckades kissa första gången. Andreas stod och hejjade varje gång, baddade min panna och berättade hur duktig jag var. Spolade i handfatetet och satte en pall under mina fötter för att underlätta. Och efter ungefär 30:e försöket så kom det några droppar och då grät vi nästan bägge två. Det var ett tecken på att det gick framåt och att vi kanske inte behövde vänta allt för länge innan vi fick åka hem till barnen igen. Andreas var hemma vid ett tillfälle och hämtade dom på dagis och fritids och satte sig ner och pratade med dom om vad som pågick. Dom stackrarna fattade ju ingenting, men det gjorde dom gott ändå att han åkte hem en stund. Sedan hände en akutsituation på sjukhuset med mig som gjorde att han fick kasta sig iväg igen, så detta har tärt på Oss allihopa. 

Läkeprocessen är lång, men jag känner ändå att jag kommit en liten bit på väg. Jag kan inte ta mig ur sängen allt för mycket, men har ändå varit uppe något. På grund utav att jag gått med detta så länge så försvårade det arbetet för kirurgerna med att få bort allt blod bland annat. Det gör att läkprocessen tar längre tid än annars. Med tanke på att dom hade mig upp och ner också och tryckte in så mycket luft i mig, så har jag väldigt väldigt ont i mina muskler och leder. Det känns som om dom skall sprängas inifrån på mig, men det blir bättre och bättre för var dag som går. I minst en vecka kommer jag att ha ont i alla fall. Och jag är sjukskriven i 10 dagar än så länge. Men jag hoppas att jag kan komma tillbaka snart. Såret läker sig jättefint, men det är insidan som är det värsta, och alla muskler som krampar. Jag har ju problem med musklerna och spänningar i vanliga fall, men att gå med konstant kramp är hemskt, rent ut sagt.

Detta inlägget har fått sparats om x antal gånger, och skrivits i etapper. Men det är en liten sammanfattning i alla fall. Jag skriver mer när jag orkar... TACK än en gång för att Ni finns för min familj och mig ♥

Vilket jag har full förtåelse för. Är djupt tacksam över att ha så många som älskar, bryr sig och tänker på mig just nu. Dessvärre är jag alldeles för svag för att klara av att svara på alla meddelande och kommentarer. Men jag uppskattar dom inte mindre för det... Det lovar jag! Jag skall försöka summera det hela lite för Er så att i alla fall några frågor blir besvarade. 

För cirka en vecka sedan började jag få rejält ont i magen, men inte värre än att det gick att uthörda med ipren. På lördagen blev det dock värre och jag kund inte resa mig ur sängen. Men efter några timmars sömn och en massa smärtstillande så kände jag mig bättre igen. På söndagen var jag väldigt svullen i magen och öm, men inte alls sådanna värkar jag hade haft tidigare. För de kändes precis som förlossningsvärkar. I måndags så stod jag på toaletten för att göra mig i ordning inför jobbet när det helt plötsligt känns som om någonting brister i mig. Jag får så ont att jag nästan svimmar, men lyckas att ta mig ner för trappan för att ropa på min svärmor. Hon säger då till mig att vi måste ringa in, vilket vi gör. Det kändes som världes längsta samtal, även om kön kanske bara var en kvart-20 minuter. Dom sa att vi skulle åka till Lidköpings lassarett om vi trodde vi behövde ultraljud och dyl, så Andreas fick snabbt komma hem från jobbet och köra mig till Lidköping. Stackars kottarna fattade ingenting, men Åsa tog dom till skola och dagis. 

Väl i Lidköping så fick vi komma till akuten direkt, och efter ultraljud med extra konsultationer av doktorer så blev det en akutinläggning och opertion direkt. Dom trodde att min äggstock och äggledare hade vridit sig, så dom fick ändra om i schemat så dom kunde ta bort den snabbt.

NU pallar jag inte att skriva mer så jag återkommer när jag har sovit några timmar till. Men än en gång... STORT TACK för att Ni finns!

Sitter på nätet och försöker beställa biljetter till en föreställning som jag vill gå och se, men det går inge bra. Jäkla skit vägrar ladda, så jag kan inte beställa ju... Idag så är jag inte på topp känner jag! Jag är trött i kroppen och trött i själen. Mina axlar krampar till och med bara för att de är så stela, och jag vet snart inte vad jag skall göra med dom?Det är mycket som snurrar runt i mitt huvud och jag behöver få lite perspektiv på saker och ting känner jag. Jag vill vara lätt i sinnet, och just nu känner jag mig inte så lätt. Millis springer runt med sin Geckoödla som hon fick utan Åsa och Leif när dom var i Thailand. Hon älskar den ♥ Det har bara varit vi två idag nästan hela dagen. Vi har varit och träffat min underbara vän Martin, som precis har köpt ett jättefint hotell i Trollhättan. Vi en underbar efterrättstjosan av honom och det var så himla kul att se honom igen. Fick även träffa på tjejen som tagit hans hjärta med storm och som gör honom lycklig. Det var kanonkul! Martin betyder massor för mig och det är stor skam att jag inte träffat henne förrens nu, då de varit ihop i ca 1 års tid. Men men... 

Efter vi lämnar Martin, och hotellet, så drog vi vidare för att träffa min vän Stina. Med henne blev det en dag på Överby, med massa shopping, mat och trevligt sällskap ♥ Dagen har gått i ett känner jag! Tillbaka till Vara fort som attsingen och hämta upp R från skolan, Kolla över bank och försäkringsskydd till Oss alla, handla och sen hem och laga mat till familjen ♥ Stånk! Och denna stollen han ju aldrig vara lugn i kroppen, och eftersom jag har problem med rygg/axlar/nacke så blir resultatet inge bra alls. 

Nu är mina grabbar är och tränar fotboll bägge två och snart skall den lille hämtas upp. Idag har vi varit och sett över vissa viktiga moment som rör vårt hus, och jag avskyr allt pill. Är övertygad om att allt lugnar sig snart, men än så länge är det mycket. Jag känner att jag inte riktigt hinner med, och idag fick vi ett erbjudande som vi nog inte kan motstå. Och då blir Lilla mesproppen Lena förtvivlad, för att hon inte vill göra någon ledsen. Det rör sig om vår ekonomi, och vem som skall förvalta våra pengar och så vidare. Egentligen är jag rätt säker på att dom inte tar det personligt, men ändå. Jag var förtvivlad när jag skulle berätta att vi fått ett annat erbjudande. Och hon som vi pratat med först förstod verkligen det, men ändå känner jag mig lite småröten. Även om de flesta faktiskt väljer vad som är bäst för just sin familj. Och jag vet ju att hon inte går i perssonlig konkurs, utan att detta är hennes arbete... Men ja, som Ni säkert märker så rör det om i mig ändå. Jag vet att jag är mesig, men jag kan inte hjälpa det :S

Ops... Nu slutar Raz fotbollen snart, så jag måste pysa ♥

Andreas tänkte köpa en jättefin sliten vit hyllstege och en vacker madonnaskulptur (inte artisten alltså) i metallic som jag ville ha idag. Men beslutsångesten satte fart i min hjärna och sen sa jag faktiskt NEJ till bägge. Jag sa att vi väntar... Är du verkligen säker, säger min vackra man. - Ja, svarar jag! Dom står nog kvar här även om en månad när vi har flyttat in i vårat hus. Och gör dom inte det, så får det väl vara. Han blev riktigt förvånad, och skall jag vara helt ärlig så blev jag det även jag. Men rätt stolt över mig själv ändå som stod emot ;)

Himla käcka små butiker vi har här i Vara. Det gillas ♥

Glad alla hjärtans dag på Er min fina bloggvänner ♥ Idag har jag hunnit vara riktigt effektiv! Efter jobbet åkte jag hem och hämtade mina träningskläder och drog till gymmet. Det var alldeles för längesen (1½ månad sedan) och idag kände jag till och med att jag verkligen längtade efter att träna. Kan vara så att jag fick mersmak av min kollega, Josefines, oerhörda träningsdisciplin. Hon tränar VARJE dag, både kondition och styrka. Önskar att jag hade lite mer av det i mig. I alla fall... Tränade gjorde jag, och det var så skönt. Gick riktigt bra idag med. En solning och en massage unnade jag mig också innan jag åkte hem för att ta emot Millis ♥ Nu hårfärg har jag fått med, och en klippning á la Lena. Jag greppade saxen och började klippa lite ;) Gött att få bort dom slitna hårtopparna. Det var nog nästan ett år sedan jag klippte mig sist?! Med håret så slängde jag i två blonderingspaket för brunt hår och lade sen i lite askblondt för att det inte skulle bli så knalltoranget. Det blir ju lätt det när man bleker håret från så mörkt, och jag ville bara ljusa ner det lite så att det skulle bli lite åt Caramell-hållet. Ville ha det lite guldigt/koppprigt utan men ändå en diskret nyans, och det blev det också. Är supernöjd! Nu skall jag ta och förbereda dagens middag, för det har vi inte tid med sen. Andreas och jag skall ju ut och beställa matsalsbord ♥ Bättre alla-hjärtans-dag-present kunde jag inte få ;)  

Jag är för övrigt inte ett stort fan av Alla hjärtans Dag, och har aldrig varit det heller vad jag kan minnas. Tycker att man skall uppskatta varandra VARJE DAG, inte bara en gång om året. Men lite blommor är ju aldrig fel, oavsett dag. Och inte ett matsalsbord heller för den delen ;)

En pic på mitt "nya heta hår". Svårt att se kanske, med tanke på att det är en webcam-pic. Men Ni får nöja Er med den för jag orkar inte ta fram kameran. 

Just nu så händer det massor i vårat liv, men jag känner att jag vill hålla det till de allra närmaste ett litet tag till ♥ Jätteroligt är det, men samtidigt så är det massor som rör sig inom mig och då blir jag lite stissig. Igår till exempel så skulle A och jag städa hemma litegrann. Men som vanligt så blev jag som besatt när jag hade satt igång ordentligt. Efter ett tag var det dags för kvällen och då säger han till mig att "Älskling, jag förstår att du är väldigt inne i det där just nu, men känner du att du klarar av att avbryta så vill jag gärna äta lite kvällsmat tillsammans med dig, innan vi lägger Oss." Stackarn, säger jag bara när jag blir sån... Helt uppe i det blå och går in i det helt frenetiskt. Som tur är så känner han mig utan och innan, och vet hur han skall ta mig när jag blir sån och det är jag så tacksam för. När jag "vaknade upp" ur min "städningseufori" så lyckades jag lugna mig lite och sa Förlåt. Även om jag inte kan hjälpa det, så är det nog jobbigt. Men jag är ju sån i min natur... Jag förstår verkligen att jag är jobbig att ha att göra med när jag verkligen går in i saker så ibland. Jag sa till honom att det är OK att tycka att jag är en pina i röven när jag blir sån, även om jag inte kan hjälpa det. Och vet Ni vad det underbara svarar då? "Äsch, jag kan dig även när du blir sån. Det ingår ju bara i din charm..." Jag tror inte att det går att göra annat än att älska den underbara människan ♥

I alla fall... Det jag ville komma fram till, utan att tappa tråden igen, så är jag lite virrig just nu, för det är hur mycket som helst att tänka på. Och när hjärnan spinnar på för fullt, så blir Lena uttröttad. Samtidigt som jag är trött, så är jag superglad, lycklig och alldeles bubblig. Och jag kommer att landa snart. Det får bara ta lite tid. Tills dess så kommer jag nog vara lite virrig, men det är jag i och för sig lite för jämnan ;) Eller ja, riktigt viktiga saker som jag måste ha koll på har jag faktiskt stenkoll på med. Men ibland måste man prioritera lite, även om man inte vill... Nej, nu får jag lägga ner för nu kan jag inte avsluta här på ett vettigt sätt heller ;)

Tjillevippen! Tänkte även bjuda på ett collage av min underbara svärmor, som drog fram skumpan sist för att fira den härliga nyheten ♥ Just nu, as we speak, ligger hon och svärfar nere på beachen i Thailand. Åhh vad gott dom har det. Även om jag tycker Thailand är lite läskigt och långt borta så hade jag inte tackat nej till lite sol. Dom är oerhört saknade, men jag unnar dom det verkligen och hoppas att dom njuter lite för Oss med.

Nej... Sängen var det ja! Natti raringar ♥

Jag vill bli frisk nu! Vet att det finns många som är sjuka för jämnan och att jag är bortskämd med att få vara frisk så mycket som jag faktiskt har turen att vara. Men denna flunsan tar verkligen kål på mig! Jag är helt slut... Jag är jättetacksam över att jag börjar få tillbaka lite röst (den försvann helt) i alla fall och att febern börjar släppa, men jag känner mig fortfarande som ett utsketet äpple och sover heeela tiden. Nu har jag i alla fall möjlighet att vila lite. Barnen är hos sina Pappor och jag blir ompysslad av min kärlek ♥ Men minsta lilla jag försöker mig till att vara vaken så måste jag sova i kapp det dubbla... Om det nu stoppar! Igår gick vi ut en pyttis för att jag bara skulle få lite frisk luft. Det rörde sig inte om mer än en kvart/halvtimma kanske, men jag var helt utslagen när vi kom in igen och sov i 4-5 timmar sen. Var sedan vaken i kanske 3 timmar och somnade sen igen och sov tills nu... Känns inte supernormalt, men jag antar att skiten måste sovas bort.

Tänker på min stackars bebis nu. Får dåligt samvete att jag inte är hos henne, men jag orkar inte. Tog hand om henne i nästan en vecka med min influensa, men nu när hon fick det med så fixar jag det inte känner jag. Känns så himla hemskt, men jag tyckte att det var rätt skönt att det var Pappahelg så jag kunde få sova. Jag vill bli av med den här jäkla skiten nu!

När jag mår lite bättre... Jag har sovit nästan hela dagen idag! Var borta på VC en sväng förut för jag hostade blod inatt, och febern bara fortsätter att stiga på mig. Influensa, streptokocker (stavning?), hög sänka, skit med luftrören (luftrörskatarr?) och hosta var domen. Låter som ett skadat djur och kan bara häsa... Mina stämband är kaputt. Detta resulterade i penicillin (Kåvepenin), hostmedicin (Cociliana), Alvedon och Ipren. Samt en sjukskrivning på minst en vecka... Dessvärre finns det ju ingen penicillin som kan ta bort viruset :( Minns inte om jag någonsin varit så dålig tidigare!

Nu... Back to bingen! Ha´re KING, tjingeling ♥

Ljusbrun blandat med mörkblond färg... Känns inte riktigt som om den kombon borde bli mörkbrun (?) eller?! Det röda är inte helt borta heller, utan lyser igenom i solen,  men det är rätt snyggt tycker jag. Jag hade däremot INTE planerat att bli så här mörk! Här är i alla fall resultatet...

Idag så har jag inte haft med mig huvudet ordentligt känner jag. Och anledningen till det är att jag har gjort saker i helt fel ordning och glömt det grundläggande, maten. Jag vaknade i god tid idag och kände mig relativt pigg. Detta händer typ aldrig, men eftersom Millis fortfarande sov efter att jag skickat iväg Raz till skolan så gick jag och lade mig igen och sov tills Milla kom in till mig 09:30. Där gjorde jag mitt första misstag när jag valde att gå tillbaka till sängen igen. För skulle jag gått upp så kanske jag hade sovit nu i stället för att sitta i soffan och blogga med uppspärrade ögon och otrött så det skriker om det?!

Men men... Sedan drog jag iväg på möte som startade klockan 13. Egentligen skulle jag ha varit på ytterligare ett innan, men jag hann inte det idag, och telefonen hade jag glömt hemma så inte kunde jag ringa och säga det heller, PINSAMT. Men men igen... Möte då... Ingen mat hade jag visst stoppat i mig innan, och vid 13 så är det rätt bra att ha ätit någon mat. Speciellt om man skall orka sitta still och i 3 ½ timma med. När jag till slut hämtade hem Millis så åkte vi en snabbis till Blomsterlandet och sen blev det en akuttripp till pizzerian. Tror jag kastade i mig pizzan på ca tre minuter = Inte bra! Sedan blev det besök hos Mammsen och då var jag så stissig att jag inte visste vad jag skulle ta vägen :/ Men det var skönt att komma dit i alla fall. Min Mamma är bäst och hon är även en av de klokaste själar jag känner. Vi kan verkligen prata om allt! Nja, kanske inte riktigt allt, men nästan ;) När vi åkte därifrån kom jag på att jag behövde färga håret = ytterligare affärstripp. Sagt och gjort! Väl hemma färgaste/pratade i telefon/städade. Jag är jätteeffektiv när jag är sån här, men det är jobbigt, för det finns liksom inget stopp i mig. Nu skall jag städa lite till + plocka ur diskmaskinen, sen skall jag hoppa i bingen. Efter en stund på spikmattan kanske kroppen fattar att den skall vara stilla i några timmar? Man kan la hoppas i alla fall ♥

Ha´re KING, TJINGELING!

Kastar in en cool pic på en sleten morsa, och en bedårande dotter ♥ Hon har förövrigt gått omkring idag och sagt "Mamma jag älskar dig, jag tycker om dig, Mamma jag älskar dig och så tycker jag om dig!" Om och om igen... Sötbubbla ♥ Som jag smälter i din närhet!

Här sitter jag med en stor klump i magen nu, och väntar på att min kärlek skall komma hem. Kvart över 11 så sätter vi Oss i bilen, som skall styra Oss mot Göteborg. Förhoppningsvis så får vi besked redan idag, och förhoppningsvis är det ett glädjande sådant. Men ovissheten är jobbig och den maler i mig... Såå tänk på mig idag är Ni snälla, och be en bön om att allt skall bli bra, och att det som är galet går att ta bort. Kärlek och ljus till Er ♥ 

Vaknade upp för en timma sedan... Upptäckte att vi inte har något vatten hemma!! Andreas jobbar än så länge, och jag vet inte om han vet orsaken till vattenbristen?? Men i vilket fall vet inte jag det och det är bara jag här just nu!!

Idag är en jobbig dag, och det minsta jag måste få i mig är i alla fall en kopp hett morgonkaffe. Så Lena väckte sin kreativa ådra, istället för att tappa humöret och svära över att vattnet är borta och de eventuella orsakerna till det. Så hon tog helt enkelt på sig morgonrocken i stället, kastrullen satte hon i näven, och traskade därefter ut för att hämta snö... kastrullen med snö sattes på spisen, och vips så hade Lena kokande vatten som bara längtade efter att få koffeinpulver i sig. Tänk, vad uppfinningsrik man kan vara ibland ;)

Ytterligare en omgång med färg åkte i, och jag gillart!! Inte precis den nyans jag är ute efter, men jag tycker det är läckert med det röda. Skulle inte vilja ha det så mörkt bara. Skulle vilja pröva riktigt kopprigt/rostrött någon gång med, men är rädd att det inte går om jag inte bleker ner håret först. Och det vill jag helst inte!!