Jag tror minsann, närmare bestämt, att jag har fött fram en blivande konstnär?! Hur fantastiskt fina är inte hennes verk?! Jag blev helt förstummad när jag upptäckte hennes talanger härom dagen =) Min duktiga lilla skrutta ♥

Mamman går upp en liten stund på övervåningen... Då passar dottern på att smuggla ut ett stort smörpaket. Tycker att det är väldigt tyst så jag ropar efter min dotter och får inget svar... Ropar igen och frågar om Milla gör bus. Jaaaa!! Får jag till svar... Det är jajja säger hon sen... Går in vardagsrummet för att se vad hon har gjort!! Och synen jag möttes av var bra mycket värre än jag kunnat ana... Hela soffan (inte hela, men halva) var täckt av ett 1-2 centimeter bredd lager med SMÖR!! =( Jag ville bara grina, men säger relativt lugnt att detta är verkligen INTE OK Milla. Nej, det är fel, svarar dottern. Men vad 17 hjälper det?! Får av henne kläderna, eftersom hela hon är täckt också. Det var ett stort paket med 600 gram i.

Då börjar hon storyla helt förtvivlat... Och vet Ni varför?? - Jo, Mamman var sååå ELAK att hon tog av Millas nya fina munkjacka, för att försöka rädda den. Milla ville ju ha på sig den!! UNDERBARA TROTS :/

Så måste jag bara berätta en fantastisk sak... Milla har varit så oerhört fantastisk idag att min kärlek till henne nästan har fått mig att lyfta från marken. Det senaste så har hon varit så trotsig att jag bara velat spy på henne. Hemskt, jag vet, men det är den nakna sanningen. Det är oerhört frustrerande och det värsta av allt är att jag vet ju själv hur man mår när man inte mår bra. Jisses vad hemskt det har varit i vissa trotsperioder. Och det gör ju att man känner sig så himla hjälplös som Mamma. Men idag var all den hemska trotsen som bortblåst... Hon har skrattat, gosat, busat, kramats och bara varit så där underbart charmig som bara hon kan. Idag så tittade MIN TJEJ fram igen och hon har varit här hela dagen. Det var så underbart att se ♥ Och även om den trotsiga lilla miniterroristen kommer tillbaka i morgon så gör det inget, för vi fick dagen idag. Och jag vet att vi kommer att få många fler fantastiska dagar tillsammans. Det är någonting hon måste gå igen bara... Även om det inte känns så "bara" när hon håller på 24/7.

Var bara tvungen att säga det... Idag har varit en fantastisk dag och jäkel vad jag älskar mina fantastiska ungar ♥

Milla har gjort påskpyssel på dagis!! Här har dom sått gräsfrön och satt i fina kycklingar. Sedan hade hon även gjort en fantastiskt fin teckning med fingerkycklingar. Bedårande verkligen ♥

Gjorde riktigt ont i mammahjärtat när jag lämna skruttan på dagis idag. Hon skrek helt förtvivlat och det brukar hon aldrig göra. Usch, vad jobbigt det är att lämna då alltså. Och att inte ens kunna säga att man kommer sen, utan att man kommer efter man slutat jobbet i morgon :( Som tur är vet jag ju att hon har det bra på dagis och hennes favorit kommer och hämtar sen i eftermiddag, nämligen hennes Morfar. Morfar är Millas gud och hennes allt. Skiner upp som en sol så fort han är i närheten och då är det bara de två som existerar, och resten av världen stannar upp. Det är KÄRLEK det ♥  

Milla fick sitta bredvid mig vid köksbordet idag och måla. Tyvärr så hittade jag inga kritor, vi som haft hur mycket sånt som helst. Så hon fick ta tusch eftersom hon ändå satt bredvid mig. Men att måla i målarblocket är ju inte lika kul som att måla på sig själv...?!

Igår så var ju Milla och jag borta på BVC och Milla charmade Sofia rejält, och bjöd även på en hel del hyss som Sofia inte kunde hålla sig ifrån att skratta åt... Men hon bad om ursäkt för det och sa att hoppades att jag inte tog illa upp för att det säkerligen inte är lika kul för mig. Jag sa att jag var van och att försöker så gott det går att inte bry mig när hon kastar sig på golvet och spelar apa. Uppmärksamhet är ju det värsta man kan ge dom när dom trotsar så. Sofia sa att hon var imponerad och tyckte att jag borde hålla föredrag inför andra föräldrar gällande hur man förhåller sig till trotsiga två-åringar och vilken attityd man skall ha. Det kändes väldigt kul att höra, för man känner sig inte jättebra alltid när man är trött och grinig!! Men det är ju bara att härda ut. Det är ju massor som rör sig i dom små kropparna just nu och det är inte alltid lätt att vara liten och ha en massa viljor som drar åt alla möjliga håll.

Jaaaa, det är precis vad jag får göra när jag var dom nog att lämna Milla en stund själv i köket, medan jag bar upp dammsugaren. Då går det så här!! Jag har allt en stor terrorist i miniförpackning!!

Min blogglust är verkligen inte på topp, men det är det väl ingen som har missat?! Just nu håller jag på och krigar med min dotter i hopp med att hon skall somna, men det går inge bra. Precis fyllda två, sover ingen middag, men det där med att somna på kvällen är ingen hit ändå... *pustar* Det är tur att grannarna känner mig i alla fall för annars skulle dom väl ringt 112 i tron om att det är en övergiven bebis här hemma som skriker för sitt liv...?! Om vart annat, om jag lotsas sova så bryter hon av direkt och går runt och skrattar i sängen. Brodway nästa?? - Jag, skulle då inte bli förvånad i alla fall. Nu skall jag ge mig in i rond 17 eller nåt för ikväll. Men kände att jag behövde en liiiiten återhämtning mellan varven först. See U later ♥

Med ett sista inlägg.... En trött Milla som precis har kommit in till Mammisen. Nu ligger hon och sussar så sött bredvid mig, trots att jag sitter och knappar på datorn ;) Stackarn ramlade ur sin säng för en liten stund sen. På sin födelsedag och allt :/ Här kommer i alla fall en söt bild på en liten trött 2-åring som vaggar sin bebis till sömns ♥

Jag tror, jag tror på sol igen... Nej, kanske inte just nu, men jag tror i alla fall att Milla är nöjd med sin 2-årsdag och det känns ju roligt. Hon har varit ofantligt trotsig idag så jag tror inte att det har varit helt lätt att heta Milla och fylla år och allt. Mycket som rör sig i den lilla kroppen på en och samma gång. Och eftersom hon vare sig vill äta speciellt mycket mat eller sova middag så gör det ju säkert sitt det med. Men på det stora hela tror jag att hon är nöjd!! Hon har sjung massor för sig själv och även sprungit runt och sagt... "oj oj oj oj... Milla tåååå!!" och sedan försökt att visa två fingrar ;) "Puss Puss" är även något nytt som har kommit. Det sa hon till sin Morfar i telefonen igår och jag tror allt nästan att hans hjärta tog ett extraskutt så glad han blev ♥

"Milla badar... Ohhhh jaaaa Milla badar!!"

Jag kom på här att min lilla dotter faktiskt fyller 2 år på tisdag. Inte mer än fyra dagar kvar, och jag frågar mig själv hur sjutton det gick till?! OK, att det verkligen märks på henne att hon är just två år, men ändå. Lilla lusen är så stor!! Just nu är det ju väldigt mycket "kan själv". Det svarar hon på ALLT och man får inte hjälpa till med en sak. För då får man en sur min denna härliga fras i fejjan... "Milla kan själv sa jag Mamma... Inte hjäppa!!". Ibland får man sig ju ett gott skratt av hennes eskapader, men det är inte bara kul. Hon är rusktigt pipig så fort inte allt går hennes väg, minsta lilla motstånd och hon blir vansinnig. Hon är ändå väldigt liten, även om hon vill vara väldigt stor samtidigt. "Mamma bäla Milla" står hon och piper med armarna upp mot mig. Och det händer inne, som ute ;) När hon har gjort något som man blir irriterad över så kommer hon sen så sött så man inte kan vara arg på henne... "Men Milla äshka Mamma...Äshka Mamma sa Milla" Hon är en intelligent liten spjuver som vet hur man får sin Mamma på fall ♥

Och Milla sover fortfarande inte... Ligger och tjattrar och visar ingen tendens alls till att vilja sova. Vart tog min underbaring vägen, som var sååå LÄTT att lägga??

Nu fick jag grymt dåligt samvete för vad jag skrev... :/ Nu sätter hon sig bredvid mig, lutar huvudet mot mig, kramar om mig och säger "Älshaj Mamma" typ 20 gånger ♥♥♥ Finns det något mer underbart än när man hör sina barn säga att dom älskar en...?? Jag tror inte det!! Sötungen är inte ens 2 år och säger redan att hon älskar sin Mammis.

Min vackra lilla dotter är en riktig pina nu alltså. Hon fullkomligen VÄGRAR sova numera och jag vet inte vad jag skall göra med henne. Har verkligen ingen lust alls med att lägga mig samma tid som min 2-åriga dotter varje kväll. Känns som om jag har prövat ALLT. Hon som har varit så himla lätt vid läggning är nu som förbytt :/ Helt plötsligt så skall hon vare sig sova middag eller  sova på kvällen. Nu sitter hon bredvid mig och snyftar att hon har ont i foten och gäspar om vart annat. Jag har burit upp henne cirka 10 gånger, men hon kommer bara ner igen... Pust!!

Men försöker så gott det går ändå...