Ja, det är precis vad jag är. På ett positivt sätt, men även lite sorgsen. Som alltid när jag går på föreställningar, föreläsningar eller shower som handlar om NPF (Neuro psykiatriska funktionsnedsättningar) så blir jag än mer sporrad att göra ett bra arbete, att hjälpa, men att också även sprida min kunskap vidare till andra. Det finns så många trångsynta människor i vårat land och vår värld som bara ser sig själv och är helt oförmögna att sätta sig in i någon annans situation än sin egen. Som från början endast måste ha fått lära sig tre ord, och som även i vuxen ålder inte har lärt sig fler... JAG JAG JAG!! Och detta är så tragiskt!! Speciellt när de inte har någon som helst självinsikt heller, och verkar helt ovetande om sitt sätt och handlande.

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag är så himla glad att jag introducerats för NPF och även för Riksförbundet Attention som jag är medlem i. Det var många år sedan och det har i många avseenden varit fruktansvärt, men ack så lärorikt och som jag har växt som människa. Även om man alltid lever i oro och rädsla över dom jag älskar, och deras välmående, så är jag så grymt lyckligt lottad att få ha så många fantastiska människor i mitt liv som berikar mig på så många sätt. Jag har lärt mig så mycket på vägen, och jag vet idag att man aldrig skall ta livet för givet. Och man kan aldrig någonsin sätta sig över en annan människa. Man har ingen aning om deras historia eller vad som gjort dem till den dom är idag. Man har ingen aning om de kanske har någon/några osynliga funktionsnedsättningar som man inte "bara kan släta över och rycka upp sig ifrån". Alla har inte den möjligheten!! Alla kan inte bara rycka upp sig och ta tag i saker. Ibland kan det handla om de mest "enkla" saker som att bara gå och handla, eller att gå utanför dörren. Och det beror inte på att människan inte vill, utan att han/hon helt enkelt inte vet hur det skall gå till, om så bara för just den dagen. Det sitter en låsning som inte bara kan öppnas på beställning. Och även om det är osynligt för ovetande människor utåt, så anser jag att det är oväsentligt i många avseenden. För ALLA borde behandla sina medmänniskor så som de själva vill bli behandlade och bemötta. Vi har alla olika förutsättningar i livet och alla hanterar dessa olika, oavsett funktionsnedsättning eller ej.

Att ha Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skapar hinder i livet som de kan behöva hjälp att hantera. Och en förståelse från omgivningen gör detta mycket enklare. För individer med NPF så innebär det vanligtvis att individen har problem med att rikta uppmärksamheten åt de uppgifter behöver utföras. De tar ofta in för mycket intryck från omgivning har svårt att sortera dem, samt avsluta vad som var tanken från början. Orsaken till NPF är ofta medfödd och det finns en stor genetisk ärftlighet. Så mycket som 80 % av barn med ADHD har släktingar med likartade problem enligt Tore Duvner (1997).

Exakta orsaker till NPF är svårt att konkret svara på, för det finns inte någon som till 100 % kan ge ett fullbordat svar på varför det har blivit som det har blivit. Däremot så kan man säga att det har med brister i hjärnans funktioner att göra och svårigheterna kan man vanligtvis uppmärksamma redan i tidig ålder. En sak som man vet är att det finns i alla samhällsklasser och det beror inte på en dålig uppfostran. Tyvärr så känner föräldrarna ofta så ändå på grund av allt de får höra om sina "vilda barn" som aldrig kan uppföra sig på rätt sätt och aldrig lyssnar som de ska. Man har sett att en ogynnsam miljö kan förstärka funktionshindren för den drabbade och att en god omgivning kan underlätta. Symtomen kan mildras med åren, men långt ifrån för alla. Man vet ännu inte vad det beror på men personligen så tror jag att det beror mycket på omgivning och hur man själv kan lära sig att hantera det. 

Och en sak som jag vet, som jag lär mig mer och mer för var dag är hur värdefullt livet är. En dag kan det vara förlorat, ens eget, eller någon man älskar. För de flesta så talar jag lite i gåtor nu, men det beror på att det är för privat och jag inte vill lämna ut någon. Men de få som verkligen känner mig utan och innan. Mina riktigt trogna vänner som jag älskar och litar på över allt. De som är äkta, de vet vad jag pratar om. TACK för att Ni finns ♥

Nu har jag ju haft turen att inte "bara" fått möjligheten att vara en del av denna lite annorlunda härliga värld privat, utan även i mitt arbetsliv. Och inte nog med det… Igår så var det 6 månader sedan min anställning som beteendevetare på Stöd och Resurs började så min provanställning är nu officiellt en tillsvidareanställning… JIPPI!! Jag älskar verkligen mitt jobb och lär mig mer och mer för var dag som går ♥ Och det mina vänner... Det är FANTASTISKT!!