Borderline personlighetsstörning yttrar sig på flera olika sätt. Den som fått sjukdomen känner sig ofta arg, deprimerad, olycklig, har ångest eller ångestliknande symtom. I många fall har de en negativ inre bild av sig själva, och deras bild av människor i deras nära omgivning tenderar att skifta mellan svart och vitt. Deras humör är ofta väldigt intensivt och föränderligt, vilket kan vara svårt för omgivningen att förstå och hantera. Självskadebeteende, självmordsförsök i samband med exempelvis depression, ätstörning, missbruk och andra ångestsjukdomar är vanligt. Individer med borderline personlighetsstörning är oftast impulsiva, oberäkneliga och emotionellt instabila människor. De har vanligtvis en mycket framträdande impulsivitet redan i tidig vuxen ålder. Tomhet är en vanlig känsla som ofta infinner sig hos individer med Borderline. Deras känslor blir väldigt påtagliga och kan stegras mot förödelse och känslan av övergivenhet. De kan ha svårt att tygla alla dessa känslor som framkommer och individerna uttrycker sig oftast aggressivt. Humöret är också föränderligt och känslor som att inte räcka till är mer regel än undantag på grund av den mestadels negativa självuppfattningen. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök. I regel så lyckas individerna trots allt dölja sina känslor rätt bra för att passa in socialt bland andra människor. Det kan på så vis ofta gå bra för dem i skolan eller i arbetslivet.

I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroendeställning. Det finns en stor rädsla av att bli övergiven av de som står individen nära. Människor med borderline är extremt sårbara känslomässigt. Minsta lilla kan ibland få dem helt ur balans, och ofta har omgivningen mycket svårt att förstå vad som kan ha utlöst den starka känslomässiga reaktionen. De pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor. Andra kan uppleva individer med Borderline som ombytliga, anpassande och opålitliga, känslokalla eller aggressiva. En del drar sig undan, för att de inte vet hur de skall hantera dem.

För att få diagnosen Borderline Personlighetsstörning, eller numera ofta kallad IPS (emotionellt instabil personlighetsstörning) så krävs det att man uppfyller minst 5 av 9 kriterier i DSM IV-skalan. I enlighet med DSM IV karakteriseras Borderline personlighetsstörning av instabilitet i interaktionen med andra människor, i individens egen självbild och känslostämning. Detta framträder på olika sätt, men minst fem av nedanstående kriterier skall alltså vara uppfyllda:

1. Individen gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer. Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här. 

2. Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering. 

3. Uppvisar identitetsstörning: påtaglig och varaktig instabilitet i självbild och identitetskänsla. 

4. Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här. 

5. Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar 

6. Affektiv instabilitet som kommer av en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv, episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast i enstaka fall längre än några dagar). 

7. Kronisk tomhetskänsla. 

8. Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska (t ex ofta förekommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål). 

9. Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom.

Två procent av befolkningen befinner sig i ett gränsland mellan lättare och svårare psykiska besvär. Det kallas borderline personlighetsstörning eller emotionell instabilitet (IPS). Tillståndet är komplicerat att både tolka och behandla. Forskning har visat att ungefär dubbelt så många kvinnor som män lider av borderline personlighetsstörning. Omkring var tionde individ som drabbas dör i förtid, och då oftast genom självmord. Vad tillståndet beror på är inte fullständigt klarlagt, men det har framkommit att både arv och miljö influerar. Om man växer upp i en otrygg eller hotfull miljö, kan borderlinestörningen utlösas. Borderline är ingen sjukdom eller egenskap som man antingen har eller inte har. Gränsen mellan sjukt och friskt är hårfint. Personlighetsstörningen kan förändras över tid, och har man tur, även försvinna.

Det finns inget blodprov eller annat som kan visa när man är i borderlinetillståndet, utan man får genomgå diverse intervjuformulär och besvara frågor hos en psykiatriker. Tester kan göras före en eventuell behandling och med olika mellanrum efter behandlingen. Om man lider av borderline är det oftast svårt att upprätthålla en terapeutisk kontakt då individerna ofta vill idealisera terapeuten. De kan lätt bli frustrerade och reagerar överdrivet kraftigt på besvikelser. Det räcker inte att försöka lära sig tänka på ett annat sätt. Men man kan försöka lära sig att förhålla sig till andra människor annorlunda och att hantera de starka känslor som eventuellt uppkommer. Dialektisk beteendeterapi (DBT) är en metod som har visat goda behandlingsresultat. Det är en typ av beteendeterapi och metoden utvecklades i USA i mitten av 1980-talet. I DBT ligger tonvikten på balansen mellan att acceptera verkligheten som den är, och samtidigt arbeta för nödvändiga förändringar. Syftet är att finna redskapen för att klara av att leva ett meningsfullt liv. Man får lära sig färdigheter för att öka sin förmåga att vara närvarande i nuet, och kunna hantera svåra känslor. Man får man lära sig att kontrollera sina impulser samt behandla sina relationer på ett främjande sätt. Behandlingen består av kognitiv beteendeterapi, undervisning i inlärningsteori, kognitiv teori och dialektisk filosofi samt psykoterapi individuellt och i grupp. I första hand går behandlingen ut på att uthärda känslorna av isolering, depression och ångest utan att använda sig av ett självdestruktivt beteende.