Även lilla M vaknade ju till liv i kaoset, men tog det med ro och sa puss puss till storebror innan han pös iväg till skolan. Milla åt lite milkshake som var kvar och lite några små bett på en macka, men sen var hon klar och skulle ta ner lolen för att gå till dagis. Jag skulle ju jobba så jag packa in Oss i bilen och tutade iväg med min lyxbil, som Frugan tycker att det är. Lämningen gick bra, men det låg en fet räkning där och väntade på mig :/ Inte nog med att jag mist ett STORT bostadsbidrag, jag för även feta dagisräkningar, och det gillas inte!! Men men... efter lite stirrande på den så hör jag någon ropa på hjälp och jag springer fram. En stackars rysk dam bedjar förtvivlat mig om hjälp medan hon försöker skaka liv i sin man som är så gott som medvetslös. Ingen utav dom kunde någon direkt svenska och hon förstod inte ett ord av vad jag försökte säga. Hon tog sig i alla fall på hjärtat och eftersom mannen var rejält medtagen, bröstsmärtor och svår att då kontakt med så ringde jag 112 för första gången någonsin. Jisses vad läskigt det var hela situationen. Men den manliga sköterskan i andra luren var mycket hjälpsam och lotsade mig bra gällande vad jag skulle göra medan ambulansen var på väg i blåljus. Nu gråter jag när jag skriver detta med. Då, var jag kollugn, men nu i efterhand så kan jag inte sluta tänka på den arma stackars kvinna som förtvivlat försökte få liv i sin man, och inte knappt kunde ett ord svenska. En sån jäkla skräck alltså...