Kopierat från bohusläningen idag
Kampen fortsätter. Hon kämpar fortfarande för sonen som gick igenom hela grundskolan utan betyg i några ämnen. Det hon hoppas på, genom att berätta sin historia, är att den ska hjälpa andra att slippa hamna i samma sits.
Skolåren blev en plåga för sonen
Han kunde inte sitta still och strök i stället omkring i skolkorridorerna. Frånvaron växte på hög. Inte förrän i årskurs nio fick föräldrarna igenom en utredning som visade att han hade autism och ADHD.
Relaterat
Skolinspektionen hård i sin kritik
Grundskolan i Uddevalla fick svidande kritik för att den inte stöttat upp sonens skolgång tillräckligt i ett beslut som kom i julas.
Inspektionen saknar dokumentation från elevrådskonferenser eller andra möten där frågan om elevens skolgång diskuterats.
Skolinspektionen skrev vidare att kommunen åsidosatt elevens rätt till utbildning och särskilt stöd under grundskoleåren, och att skolorna borde ha utrett hans stödbehov och vidtagit kraftfulla åtgärder.
– Vi förstod hela tiden att något fattades honom, berättar mamman, som i höstas anmälde Uddevalla kommun till Skolinspektionen.
Redan i förskoleklassen blev föräldrarna varse om att något inte riktigt stod rätt till. Sonen ville inte sitta still i skolbänken. I stället försvann han ut i korridorerna.
– Det fanns ingen som hade tid att hämta in honom. Han har egentligen inga inlärningssvårigheter bara han är i rätt miljö och får rätt hjälp, fortsätter mamman.
Tappade självförtroende
Åren gick och utvecklingssamtalen ledde inte framåt. Sakta men säkert spolierades självförtroendet för sonen. Föräldrarna kämpade för att få mer hjälp för sonen, men fick hela tiden höra att ”han växer nog till sig”. Under de första sex åren var sonen i skolan men han lärde sig inte särskilt mycket, vilket blev tydligt när klassen skulle genomföra de nationella proven i årskurs 5.
– Förutom att han inte fick rätt hjälp, hade han också nio olika klassföreståndare under den här tiden.
Allt fler frånvarotimmar
Sonen började sjunde klass, men han mådde allt sämre. Frånvarotimmarna steg och föräldrarna började kämpa för att få en utredning av sonen. I sjuan träffade han en specialpedagog som kom fram till att det inte var något större fel på sonen, men någon ordentlig utredning gjordes aldrig. Då hade också föräldrarna varit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin och även socialen för att få hjälp.
– Han är för normal för att någon ska reagera men vi kan ju efteråt förstå de signaler som han visade. Dessutom var vi väl en alldeles för normal familj, säger mamman.
I sjuan ordnade skolan med en assistent till sonen. En 19-årig pojke anställdes, som stannade i två månader. Då frånvaron fortsatte att vara hög föreslog skolan att sonen skulle gå om sjunde klass.
– Det gjorde inte saken bättre. Det var ännu ett misslyckande för honom.
Utreddes i nian
Först i årskurs nio fick familjen till slut till stånd en utredning om sonen som visade att han hade autism och ADHD, vilket bland annat innebär att han har svårt att känna sig trygg i stora grupper.
– Han behöver mycket stöttning för att komma i gång och hålla fast vid tråden, förklarar mamman.
Det är skolan som föräldrarna framförallt är besvikna över, men överhuvudtaget upplever de sig förbisedda av myndigheterna.
Grundskoletiden resulterade i tre betyg i bild, hemkunskap och slöjd. Han fick inga betyg i kärnämnen. Han gick även igenom gymnasiets IV-program med hög frånvaro.
– Det var då vi begärde ut alla dokument om honom från skolorna, men det fanns inte mycket skrivet om honom. Det fanns inga åtgärdsplaner. Det var inte godtagbart.
Lovad specialsatsning
I den vevan vände hon sig till skolchefen i Uddevalla som erkände att de inte gjort tillräckligt för sonen. Hon lovade en specialsatsning. Detta trots att sonen snart var fyllda 20 år och inte längre var skolans ansvar.
– De anställde en person som inte hade några större kunskaper om hans funktionshinder. Det fanns ingen planering för skolgången och ingen uppföljning.
Skolan backade inte heller upp specialsatsningen, i stället rann den ut i sanden och när mamman kontaktade skolchefen via ett mejl fick hon inte något svar om hur de skulle gå vidare. Det var då hon vände hon sig till Skolinspektionen, och i julas kom beslutet.
– Vi är inte ute efter att hänga någon, utan vill att han ska få upprättelse, och kanske hjälper vår anmälan någon annan elev som hamnat i den här sitsen.
Skolinspektionen hård i sin kritik
Grundskolan i Uddevalla fick svidande kritik för att den inte stöttat upp sonens skolgång tillräckligt i ett beslut som kom i julas.
Inspektionen saknar dokumentation från elevrådskonferenser eller andra möten där frågan om elevens skolgång diskuterats.
Skolinspektionen skrev vidare att kommunen åsidosatt elevens rätt till utbildning och särskilt stöd under grundskoleåren, och att skolorna borde ha utrett hans stödbehov och vidtagit kraftfulla åtgärder.
Inte första gången Uddevalla kritiseras!
Kritiken har upprepats flera gånger. Stödet för barn med särskilda behov har varit otillräckligt.
Relaterat: Artikelserie
- SKOLAN INFÖR VALET
- Vad har hänt i Uddevallas skolvärld under den här mandatperioden?
- Skolåren blev en plåga för sonen2010-05-06
- De är klara med sitt gymnasieval2010-05-05
- Privata gymnasier oroar sig inte2010-05-05
- Konkurrensen om gymnasieeleverna hårdnar2010-05-05
- Löftena om högre lärartäthet ett slag i luften2010-05-04
- Känner trygghet hos privat arbetsgivare2010-05-04
- "Misslyckas barnen från början kan det sitta i resten av livet"2010-05-04
– Vi arbetar för att öka fortbildningen av lärare och rektorer för att vi ska bli bättre på att känna igen de signaler som barnen ger oss. Vi har också en egen tillsynsenhet dit föräldrar numera kan vända sig, skolchefen säger Sarah Isberg.
Missat ett mejl
Förvaltningen arbetar för att bättra sig inom området barn i behov av särskilt stöd. Detta sedan Skolinspektionen kritiserat dem i flera ärenden. I det aktuella fall som Bohusläningen berättar om beklagar skolchefen Sarah Isberg att hon missat att svara på mammans mejl.
– Frågan är vad vi kan göra för att återskapa känslan att vi velat ta vårt ansvar. Det är väldigt ovanligt att man inte får ordentligt stöd om man vänt sig till både skolan, socialen och barn- och ungdomspsyk.
Fler stannar hemma
Det som också är bekymmersamt är att antalet hemmasittare blir fler.
– Att stötta hemmasittare är bland det tuffaste jobbet som vi har. Det är komplext, både för skolan, för eleven och föräldrarna, säger Lena Cederberg, chef över kommunens stödenhet.
Hennes dröm är att kommunen ska anställa socialpedagoger inom årskurs sju till nio.
– De har en kompetens där de kan arbeta friare, ringa, kolla, hämta och stötta eleverna.
Krisåret i fjol gjorde i stället att stödenheten förlorade sju tjänster. Men det är ändå den låga elevpengen som Cederberg varnar för. Är den låg från början ökar risken att fler barn i slutändan får behov av särskilt stöd.
– Elevpengen är plattformen för att bygga en bra verksamhet för alla och den ligger lågt i Uddevalla.
Så här har jag upplevt att det är!! En del elever kommer till oss med helt klart mycket dåliga betyg eller delar av betyg. De är inte utredda alls utan man har till och med ibland gett dem G för att "bli av med dem" i grundskolan upplever jag.
Tyvärr är det ju så synd för många av dessa barn hade haft en rimlig chans om de fått hjälp tidigare. Även föräldrarna har ibland tappat orken med barnet när de kommer till oss. De har suttit så många vändor i samtal att de inte orkar komma längre.
Det är rent ut sagt FÖR JÄVLGT men tyvärr sker detta över hela sverige :-S
Usch för dessa barn&ungdomar som mister såå mycket pga dåliga resuser från kommunerna.. man blir ju gråtfärdig....
- Maggan:
Det är för jäkligt när det blir så!! Speciellt då det finns föräldrar som verkligen kämpar som djur för sina barn. Sedan finns det ju dom som även ger upp tyvärr, men efter allt jag har sett så förstår jag att vissa helt enkelt inte orkar.
- Mezzie:
Ja, det är rent ut sagt för jävligt!! Och i dagens Sverige med alla de resurser som faktiskt FINNS att tillgå, så borde detta inte få hända. Dom har ett liv i sina händer, men det enda dom ser, eller inte ser, är ett "missat mail" från Mamman. Alla andra år då?? Ingen kan kompensera ett helt liv, men dom ansvariga kan åtminstone försöka...
Har inte tillgång till FB på jobbet. Men jag vill gärna veta mer. min mailadress är [email protected]
Ha en skön dag!
Mailar dig ikväll!! Måste till jobbet jag med nu :) Ha en toppendag även du!! :)
Tråkigt att läsa detta, inte för att jag inte tycker att samhället tar sitt ansvar, utan för att jag lider med mamman.
Det är tydligt att många tror en massa saker,
finns det ingen NP - Enhet på platsen, tycker jag att man borde satsa på att utbilda personer som arbetar med detta via kommuner runt om i landet som vet hur man möter någon med NPF. Det är Horribelt att detta fortfarande händer.
Kan bara hoppas att det löst sig på ett bra sätt, men att hamna i kläm mellan flera organisationer, är inget önskvärt från min sida.
Tyvärr är det fortfarande ett stort problem att Vi Jag med flera andra hamnar i kläm mellan organisationer som är tillsatta i samhället för att hjälpa.
Jag undrar om de här människorna förutom mamman till pojken, sitter på rätt positioner.
Det är skrämmande & tyvärr allt för vanligt förekommande fenomen runt om i olika kommuner/Landsting.
Jag kan bara säga *Utbilda personer som vill arbeta för individer som behöver den hjälp som ger dom/vi samma möjlighet som alla andra inkl. Livskvalitet*
Vi (eftersom jag med har Autism) behöver inga människor som säger en sak, men menar något annat, de människorna växer inte i våra ögon.
Och man ska inte behöva vänta på rätt hjälp Den ska finnas när den behövs!
Mycket bra att du delar med dig av den här informationen!
Kram
