Jag har varit på en 2 dagar lång intensivutbildning med Nåkkve Balldin. En oerhört fängslande, facinerande föreläsare, som till professionen bland annat är socionom och projektledare på Familjeforum i Stockholm, samt utbildare på RFA utbildningscenter Autism. Han har bland annat gått igenom vikten av tydlighet och struktur i verksamheter samt hur man kan bemöta utåtagerande ungdomar och ge strategier för hur man kan få större förståelse för ungdomens funktionsnedsättning. Han gick även igenom de biologiska faktorer som spelar in och detta älskar ju jag, som vill veta hur alla komponenter hänger ihop och varför. Jag fick full pott på högskolan på den tentan då vi gick igenom hjärnans uppbyggnad, dess funktioner och hur de samspelar och kommunicerar med varandra. Det som sker (i förenklade termer) är att en (massa massa miljoner) nervimpuls i hjärnan kommunicerar med en annan, och dessa övergångar mellan nervimpulser kallas synapser. Synapserna leder till att signalsubstanser avges (seretonin, dopamin, GABA, noradrenalin, Glutamat och acetylkolin).

Signalsubstanserna har en betydande roll för hur man som människa fungerar, agerar, känner, reglerar impulser osv. Individer med NPF-problematik har ofta en reducerad aktivitet av dopamin- (reglering av kroppsrörelser och intag/sortering av intryck mm), och serotoninproduktion (sinnesstämning och reglering av sömn, processer och aktivitetsgrad bland annat). Detta leder till att de har svårare att hantera sina impulser osv, och får en annorlunda kognitiv grundposition att sortera, filtrera och bearbeta intryck. Skall inte beröra detta mer för jag är medveten om att inte alla andra är lika "besatta" av neurologiska orsaker som jag är. Nåkkve presenterade även olika kartläggningsmaterial och mätverktyg som vi kan använda Oss av, och det är något som jag verkligen skulle vilja arbeta med. Oerhört intressant!! 

Jag kan omöjligen återberätta all den kunskap som jag har "fått i mig" igår och idag, för då skulle jag behöva skriva en bok. Jag känner mig nästan yr i huvudet av alla intryck, trots att det egentligen kanske inte var så mycket nytt för mig, men det satte igång en massa processer i mitt huvud.

Tänk om fler människor "såg" dessa osynliga funktionsnedsättningar för vad de är, och bemöter individer på ett mer respektfullt sätt än vad som görs alla gånger. Likväl som en individ med synfel, har rätt rätt till sitt hjälpmedel - GLASÖGON, så har en individ med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar rätt till de hjälpmedel som de behöver för att få en mer hanterbar, anpassad och strukturerad tillvaro som kan ge dem mer livsglädje. Varför kan inte fler människor se det så?? Varför skall så många individer behöva lida i tysthet, på grund av andra människors okunskap och fördomar?? Uttryck som "H*n kan väl bara rycka upp sig?!", "H*n vill ju inte göra rätt för sig!!", "Det är ju bara att göra det..." eller "Var bara lugn och ta dagen som den kommer...". Sådana kommentarer kan driva mig till vansinne!! 

Svaret är väl kanske inte "svårare" än så att de helt enkelt inte vet bättre?? Men VEM är det som blir hjälpt av den slutsatsen?? Inte är det dem som behöver det i alla fall. Det kan vi i alla fall konstatera. Vad som behövs är kanske mer kunskap om NPF-problematik?? Eller kanske inte just mer kunskap, utan fler människor som förmedlar kunskapen vidare och får människor att lyssna och ta till sig den viktiga informationen som måste nå ut.