I förrgår natt så svullnade min hals upp rejält och jag kände mig "ömtålig" i kroppen. Tänkte att om jag trotsar kroppen riktigt mycket, kastar i mig några alvedon och låtsas som om det regnar så skulle den fatta att jag inte accepterar att bli sjuk... (?!) Det gick sådär kan jag ju bara meddela... Det blir bara värre och värre och jag kan knappt svälja. Däremot har jag inte gett upp hoppet än. Jag tänkte allt att det skall gå tillbaka tills i morgon. Jag har sovit hela dagen hittills och skall snart hämta mitt lilla gullefjun. Men först skall vi åka och köpa en grej till lilleman på vägen. Gulle som hjälper sin Mamma när hon är sjuk. 

Snart så kommer min kärlek hem och tar hand om mig med. Sa att han borde hålla sig borta för sitt eget bästa, men han höll inte med mig om det. Lite mat kanske man skall förbereda med?!

FÖRRESTEN: Jag vet att jag aldrig haft ett så långt uppehåll förut, och jag uppskattar verkligen de mail och sms som jag får om att jag måste uppdatera. Jag skall verkligen försöka att hitta tillbaka till lusten, för en liten del av mig saknar verkligen bloggandet. Medan en annan del är grymt trött på alla nyfikna människor som granskar vart enda ord jag skriver, och bara vill rota för att försöka bilda en verklighet som inte existerar. MEN, som sagt... NI, mina underbara, äkta trogna vapendragare... Er saknar jag ♥ 

Kärlek till Er... ♥