Det var riktigt längesen som jag scrappade. Jag gjorde ett album som julklapp, men förutom det så var det länge sedan. Nu fyllde Andreas fina Morfar 70 år i fredags så då tyckte jag att det var dags att ta fram mina grejer och knåpa ihop något till honom. Jag vill gärna ge personliga gåvor med en tanke bakom till mina nära och kära, och då passar det bra med ett egengjort kort till tycker jag :)

Så här blev resultatet. Är lite ringrostig, men blev rätt nöjd ändå :) jag hade aldrig träffat honom förut, men A och min svärmor hade beskrivit honom för mig. En godhjärtat, andlig människa som värderar sina nära och kära högst av allt i livet. Då tänkte jag direkt på en ängel, så det fick det bli.  


En vacker dikt av Siv Andersson fick pryda insidan med, som Andreas och jag hittade. Den passade in på Morfar Lasse perfekt.

När mammas far blir morfar
han byter generation.
Nu blir han så central
för ännu en person.

Hans stora hand känns trygg
på småbarnspromenad.
Och om man blivit ledsen
kan morfar få en glad.

Han minns sin barndoms lek
som om det var igår.
Att barn vill göra hyss
är sånt som han förstår.

Så gott det känns att han
vill hålla lite koll
- att morfar står så nära
fast han finns på håll.

Till detta så köpte vi en fin vit ljusstake som vi fyllde med små vita stenar, ett filthjärta med fin pärlnål och en sten som hade Lev! ingraverat i sig. Han blev så himla glad och det var så kul att se. Finare människa än honom får man minsann leta länge efter, och jag är så himla glad över att barnen och jag fick träffa honom ♥