Min lilla kusin (ett huvud längre, men 7 år yngre ;)) har varit i Afrika i tre månader och jobbat som volontair på ett barnhem. Jag har alltid stått henne väldigt nära, även om det ibland går ett tag emellan tillfällena vi ses. Och jag som knappt klarar av att dom jag älskar åker utomlands utan att jag oroar ihjäl mig... Hon ringer mig och säger att hon skall åka till Afrika, där dom varken har el eller rinnande vatten. 50 % av befolkningen hade HIV där hon var, och folk blir både våldtagna och rånade stup i kvarten. Dit skulle min lilla kusin :/ Livsfarliga djur fanns det med, och hon hade råkat stå en meter bort ifrån Afrikas farligaste orm... Fy!

Men nu är hon hemma i alla fall, och på säker mark. Älskade "unge"... Är så rädd om henne! Jag är oerhört glad och stolt över min fina kusin att hon vågade göra detta. För mer hemmakär än hon får man leta efter. Det vore väl jag i så fall ;) Men men... Jag skickade i alla fall med henne 2 stora papppåsar med kläder ifrån mina barn, som hon fick skänka till barnhemmet. Och nu har jag fått lite kort ifrån henne på de föräldralösa barnen, som numera går omkring i mina barns kläder. Jag blev så glad, och varm i hjärtat när jag såg detta att tårarna rann på mig ♥ 

Tänk om alla visste hur oerhört bra vi har det här i Sverige, och kunde ta vara på det i stället för att gnälla över en massa meningslös dynga... Det finns många som skulle hugga av sig armen för att bara få tak över huvudet... Är så tacksam över mitt liv, och att jag är född och uppväxt här i Sverige.