Ovisshetens grepp

Jag vet inte vad det är för fel på mig, för något verkligen går bra för mig så blir jag livrädd och ångestfylld. Nu är det två dagar kvar tills jag skall skriva på papprena för nya jobbet och jag mår inte bra alls. Tackade ju nej till ett jobb i torsdags på 80-90 % eftersom jag verkligen inte kunde motstå denna möjligheten. Jag har sagt nej till 80-90 % utan att ens ha skrivit på papprena för detta jobbet och det känns skitläskigt. Jag undrar om jag inte är riktig, men ibland måste man väl chansa lite med och jag fick ju ett muntligt löfte. Detta är verkligen någonting jag har drömt om länge och jag är livrädd för att något skall gå snett. Tänk om dom säger att dom ångrat sig eller nåt?? Vad vet jag?? Det funkar väl inte så men jag är livrädd i vilket fall... Jag har kämpat arslet av mig och jag kan inte förstå att det kanske faktiskt kan löna sig någon gång med, även för mig. Att det kanske faktiskt är min tur nu?! Det känns pissejobbigt. Och jag antar att det låter skitlöjligt, men det är så jag känner just nu och det finns inte en sak som jag kan göra åt saken. 

Jag måste verkligen lära mig att tro på mig själv och tro på att jag faktiskt har förtjänat detta och kommer göra ett fantastiskt arbete. Det vet jag innerst inne att jag kommer, men jag har så svårt att tro att någon annan också tror det. Att någon verkligen tror på MIG. Det är det många som gör, det vet jag och det är jag jättetacksam för, men detta känns så STORT för mig. Det känns som ett jättekliv och jag är livrädd att något skall gå snett. Vad som skulle kunna gå snett har jag ingen aning om... Tro mig, jag försöker verkligen att se realistiskt på saken, men min hjärna vill inte riktigt det. Visst, ett muntligt löfte betyder "lika mycket" som ett skriftligt, och jag tror verkligen att han menade vad han sa, men ändå känns allt så overkligt. Skall JAG verkligen få jobba med en dröm?? Jag antar att jag helt enkelt för gilla läget och må så här tills alla papprena är påskrivna och klara. Vet inte varför detta känns så jobbigt. Antagligen för att min ekonomi varit så hemsk det sista, att jag knappt vetat varken ut eller in, och att detta arbetet skulle hjälpa mig en hel på många plan?! Oavsett så hoppas jag att timmarna kan gå fort och att denna väntan snart är över... Jag vågar verkligen inte säga det högt vad det handlar om än, men det kommer när allt är klart. För det kommer snart att vara klart, och då kommer jag att skrika ut det till hela världen   

Lämna en kommentar så blir jag GLAD ♥
Postat av: modern

Tror faktiskt det är ganska normalt att man känner lite ångest även om det är bra grejer på gång. Vet med mej själv att jag ibland haft ångest fast det varit jättepositiva grejer.

2009-10-25 @ 21:51:45
URL: http://kittelsen.blogg.se/
Postat av: Lena Ljungberg

Faktiskt så vet jag precis hur det känns. Den där ångersten som man får när man väntar på något stort och viktigt. Men det säger bara [poff] så är dagen kommen. Stort lycka till min älskade vän. Kram

2009-10-25 @ 22:12:35
URL: http://www.mammalenas.blogspot.com
Postat av: L

- Modern:



Ja, jag tror det. Önskar bara att jag bara kunde njuta och slappna av lite ist :/

2009-10-25 @ 23:26:03
URL: http://lenalarssons.blogg.se/
Postat av: L

- Lena Lj:



TACK min fina ♥♥♥



2009-10-25 @ 23:26:42
URL: http://lenalarssons.blogg.se/

Vad har du på hjärtat...??

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

Din e-mail: (Ser bara Lena)

Har du blogg?

Låt orden flöda... ♥

Trackback