I morgon så kommer en Mamma och en Pappa att få begrava sin vackra lilla dotter. Och en liten tjej kommer att få säga hej då till sin lillasyster för sista gången. Jag bara gråter... Något mer fruktansvärt finns nog inte!! Jag har inte velat skriva om detta, men nu kan jag inte låta bli för dom finns i mina tankar hela tiden. Jag lider med dom så och tänker på dom varje dag, trots att jag inte känner dom. Och än en gång frågar jag mig VARFÖR?? Det sägs att allt som sker, har en mening. Men vad är meningen med att låta en familj gå och vänta på ett vackert litet barn i 9 månader, och älska det från första stund, för att i nästa sekund bara ryckas bort ifrån dem?? Det är omänskligt att behöva begrava sitt eget barn och jag hoppas så innerligt, och ber om att jag aldrig någonsin skall behöva genomlida något så fruktansvärt...

I kväll tänder jag ett ljus för lilla S som inte ens fick ta sitt första andetag, eller träffa sin fina familj. Med även var sitt ljus till S och A, vackra syskonen som fick avsluta sitt liv allt för tidigt i samma ondskefulla sjukdom. Ett ljus för lilla E och V som heller inte fick se dagens ljus. Alla är dom små fina änglar som sitter på sina moln och vakar över sina familjer... ♥