Fortsättning från föregående

Omplanering i schemat gjordes alltså, sedan ledde A in mig i duchen för att försöka duscha mig. Väl därinne svartnade det för mina ögon och jag föll ihop. A fick bära ut mig till rummet igen och då piggnade jag till lite. Sköterskorna tog tillsammans med A bort min nagelack för att kunna hålla koll på syresättningen, så inte mina naglar blev blåa. Sedan blev jag avtorkad och på med "snyggkläderna", innan rullades jag iväg i min säng för att opereras. Andreas var vid min sida hela tiden fram tills dess vi kom till OP-salen. Då fick han inte följa med längre. Det var hemskt att se hjälplösheten, rädslan och smärtan i hans ögon över att han inte kunde hela mig. Men i mina ögon kunde han inte vara ett större stöd än han var. Utan honom är jag halv. Min hjälte, som jag skall älska till dagen jag tar mitt sista andetag ♥

Väl inne i operationssalen så minns jag inte så mycket. Jag minns att damen som pratade med mig hade en skylt på sig som det stod avdelningschef på, och att hon sa att det var hon som skulle vara med och ansvara under hela förloppet. Sedan var det även flera sjuksköterskor och undersköterskor som hälsade och tod i hand. Till sist kom kirurgen som jag pratade med på avdelningen och berättade ytterligare hur han skulle genomföra ingreppet. Strax därefter så satte dom syrgasen över min näsa och mun, innan de gav mig sprutan som gjorde att allt blev svart, och jag försvann in i dimman.

Dom tippade mig upp och ner i någon ställning och fyllde sedan upp hela buken med luft som en stor ballong så att dom kunde se in i mig ordentligt. Därefter gjorde dom två snitt, ett vid naveln och ett strax ovanför blygdbenet. Dom upptäckte lyckligtvis att min äggstock, samt äggledare var intakta, så dom slapp att opererabort dom. Däremot så hade jag fått en stor cysta på äggstocken som hade spruckit och kapslat in sig självt vid sin stjälk vid livmodern som gör att blodkärlen strämer av blodkärlen. Detta ledde till att massa blod och vätska hamnade i buken, istället för att rinna ut av sig självt. Dom lyckades att få bort 6 dl blod, men eftersom det hade legat där ett tag och koagulerat så var det svårt för doktorerna att få bort allt.  

Stackars Andreas satt och väntade och väntade, som på nålar och lyssnade efter alla steg utanför dörren i hopp om att dom skulle komma och berätta hur operationen hade gått. Dom sa att dom skulle komma runt 17, men jag vaknade inte förrän vid 19-tiden. Stackars min underbara älskling! Jag hörde efter en stund hur någon kom rusande i korridoren och sedan ser jag min man komma i en väldans fart med andan i halsen. Mannen i mitt liv kommer springande emot mig, och vad jag såg i hans ögon då kommer jag aldrig att glömma, så länge jag lever. Jag vet att jag aldrig någonsin behöver tvivla på hans kärlek för mig. Jag önskar bara att han slapp gå igenom det hemska. För trots att det var fruktansvärt för mig, så var det nog än värre för honom, att sitta vid sidan av och inte kunna hjälpa mig.

Dagarna efter operationen går upp och ner... Jag har haft olidliga smärtor och trots olika smärtstillande, deklofenac, morfin och stesolid, så har jag skrikit hysteriskt av smärtor och hela kroppen har krampat på mig. Flertaletalet gånger har jag även kippat efter luft då hela bröstkorgen krampat och jag inte kunnat få fram ett ljud. Jag har heller inte kunnat kissa efter operationen så dom har fått satt kateter och tappat mig de första dygnen. Jag trodde aldrig att man kunde bli så lycklig av att se kiss, som när jag lyckades kissa första gången. Andreas stod och hejjade varje gång, baddade min panna och berättade hur duktig jag var. Spolade i handfatetet och satte en pall under mina fötter för att underlätta. Och efter ungefär 30:e försöket så kom det några droppar och då grät vi nästan bägge två. Det var ett tecken på att det gick framåt och att vi kanske inte behövde vänta allt för länge innan vi fick åka hem till barnen igen. Andreas var hemma vid ett tillfälle och hämtade dom på dagis och fritids och satte sig ner och pratade med dom om vad som pågick. Dom stackrarna fattade ju ingenting, men det gjorde dom gott ändå att han åkte hem en stund. Sedan hände en akutsituation på sjukhuset med mig som gjorde att han fick kasta sig iväg igen, så detta har tärt på Oss allihopa. 

Läkeprocessen är lång, men jag känner ändå att jag kommit en liten bit på väg. Jag kan inte ta mig ur sängen allt för mycket, men har ändå varit uppe något. På grund utav att jag gått med detta så länge så försvårade det arbetet för kirurgerna med att få bort allt blod bland annat. Det gör att läkprocessen tar längre tid än annars. Med tanke på att dom hade mig upp och ner också och tryckte in så mycket luft i mig, så har jag väldigt väldigt ont i mina muskler och leder. Det känns som om dom skall sprängas inifrån på mig, men det blir bättre och bättre för var dag som går. I minst en vecka kommer jag att ha ont i alla fall. Och jag är sjukskriven i 10 dagar än så länge. Men jag hoppas att jag kan komma tillbaka snart. Såret läker sig jättefint, men det är insidan som är det värsta, och alla muskler som krampar. Jag har ju problem med musklerna och spänningar i vanliga fall, men att gå med konstant kramp är hemskt, rent ut sagt.

Detta inlägget har fått sparats om x antal gånger, och skrivits i etapper. Men det är en liten sammanfattning i alla fall. Jag skriver mer när jag orkar... TACK än en gång för att Ni finns för min familj och mig ♥

Lämna en kommentar så blir jag GLAD ♥
Postat av: Katta

Men jösses... Jag ryser när jag läser det. Vad du har fått stå ut med. Och samtidigt så underbart att du har A vid din sida!!!

Hoppas att du får må bra igen SNART!

Stor, stor kram!!!

2011-04-14 @ 21:35:30
URL: http://yramammansblogg.blogspot.com
Postat av: Amelie

Men fyyy, detta låter förskräckligt. Hoppas du blir bättre snart så ni kan få njuta av allt annat roligt som händer i era liv! Tänker på dig! Massor av kramar!!!

2011-04-14 @ 22:03:43
Postat av: anja

Åååh din stackare hoppas du piggnar på snabbt så ni kan njuta av erat nya hus!!!

Önskar er all lycka på vägen hoppas vi ses snart :)

Många styrkekramar

2011-04-15 @ 12:29:19
Postat av: Linamaria Hägelstam

Usch då gumman! Hoppas det går så smidigt som möjligt i alla fall. Tänker på dig raring!

2011-04-16 @ 20:08:36
URL: http://haegelstam.blogspot.com/
Postat av: vobuohyibe

U zonixipu durodo otohiguc netuhi wexujom roses ilirorug xe ivisu yuy zewonidara ifed!!!

2012-10-16 @ 09:17:07
URL: http://www.uzufose.com

Vad har du på hjärtat...??

Vad heter du?
Kom ihåg mig?

Din e-mail: (Ser bara Lena)

Har du blogg?

Låt orden flöda... ♥

Trackback