Vilket jag har full förtåelse för. Är djupt tacksam över att ha så många som älskar, bryr sig och tänker på mig just nu. Dessvärre är jag alldeles för svag för att klara av att svara på alla meddelande och kommentarer. Men jag uppskattar dom inte mindre för det... Det lovar jag! Jag skall försöka summera det hela lite för Er så att i alla fall några frågor blir besvarade. 

För cirka en vecka sedan började jag få rejält ont i magen, men inte värre än att det gick att uthörda med ipren. På lördagen blev det dock värre och jag kund inte resa mig ur sängen. Men efter några timmars sömn och en massa smärtstillande så kände jag mig bättre igen. På söndagen var jag väldigt svullen i magen och öm, men inte alls sådanna värkar jag hade haft tidigare. För de kändes precis som förlossningsvärkar. I måndags så stod jag på toaletten för att göra mig i ordning inför jobbet när det helt plötsligt känns som om någonting brister i mig. Jag får så ont att jag nästan svimmar, men lyckas att ta mig ner för trappan för att ropa på min svärmor. Hon säger då till mig att vi måste ringa in, vilket vi gör. Det kändes som världes längsta samtal, även om kön kanske bara var en kvart-20 minuter. Dom sa att vi skulle åka till Lidköpings lassarett om vi trodde vi behövde ultraljud och dyl, så Andreas fick snabbt komma hem från jobbet och köra mig till Lidköping. Stackars kottarna fattade ingenting, men Åsa tog dom till skola och dagis. 

Väl i Lidköping så fick vi komma till akuten direkt, och efter ultraljud med extra konsultationer av doktorer så blev det en akutinläggning och opertion direkt. Dom trodde att min äggstock och äggledare hade vridit sig, så dom fick ändra om i schemat så dom kunde ta bort den snabbt.

NU pallar jag inte att skriva mer så jag återkommer när jag har sovit några timmar till. Men än en gång... STORT TACK för att Ni finns!